Enklast är förstås att gå till affären och köpa nöt- eller grisblod. Blodet är bara att lägga i frysen och ta fram efter behov.
Numera måste man ha tillstånd från Jordbruksverket för att använda nöt- eller grisblod. Det kostar 300 kronor att få ett tillstånd, men det gäller å andra sidan i tre år. Gå in på Jordbruksverkets hemsida www.sjv.se och sök på blodspår så hittar du regler och blankett. Du behöver inget tillstånd för att lägga spår med blod från vilda djur.

Spårläggarkäpp

När du sedan ska bloda spåret behöver du en spårläggarkäpp eller blodflaska.
En spårläggarkäpp består av ett plaströr som fylls med blod, och varje gång man trycker den i marken släpper en ventil ut några bloddroppar.
En annan metod är att använda en så kallad stämpelkäpp. Det är helt enkelt en käpp som man sätter en svamp på, en svamp som man då och då doppar i blod. Svampen ska inte vara stor, 2 x 2 centimeter är lagom.

Flaska

Den tredje, och absolut enklaste, metoden är att använda en flaska med ett hål i. Man får dock vara försiktig så att det inte kommer ut för mycket blod. I tävlingssammanhang får flasköppningen ha en öppning på maximalt en millimeter i diameter.
Bloda inte för mycket. För mycket blod ger övertydliga spår och tenderar att ge slarvigare hundar. En deciliter på 300 meter är ett bra riktmärke, men är även det ganska mycket.

Malou Kjellsson