Hög tid för politikerna att ta ansvar
Som barn i en sandlåda träter politikerna om sådant man egentligen är ganska eniga om. Då talar jag om den överväldigande riksdagsmajoriteten som vill ha ett referensvärde på cirka 200 vargar.
Alliansen talar om ett (S)vek och Socialdemokraterna om att man inte bjudits in till en bred lösning. Övriga partier behöver inte känna sig träffade av det här debattinlägget, Miljöpartiet och Vänstern har redan beslutat sig för att vargarna ska få breda ut sig utan att hänsyn tas till berörda.
Nej, min kritik gäller den sittande regeringen som faktiskt har haft sju år på sig att få ordning på rovdjurspolitiken i allmänhet och vargpolitiken synnerhet. Under dessa sju år har vargstammen nästan tredubblats, vi har nu angrepp på framför allt får över i stort sett hela landet, men nu även på nötkreatur och häst.
Jakten med lös hund är i stort sett omöjlig inom vissa områden och de som fortfarande vågar, gör det med hjärtat i halsgropen.
Skyller ifrån sig
Regeringen skyller på EU och en miljörörelse som saknar all empati med de som drabbas, samt nu senast Socialdemokraterna. Men ansvaret är och förblir regeringens. Den nuvarande situationen beror på att regeringen inte sett till att det finns en förvaltningsplan, det saknas även en socioekonomisk utredning.
Jag fick svar i en replik till ett av mina tidigare inlägg, att den socioekonomiska utredningen skulle komma i Vargkommitténs slutbetänkande. Så blev det inte den här gången heller, får jag väl tillägga eftersom den skulle varit med i Rovdjursutredningen också.
Det saknas alltså efter sju års regerande fortfarande de grundläggande förutsättningarna för att vi ska få kontrollera vargstammen. Det ansvaret går inte att skylla på någon annan än den sittande regeringen.
Antingen har regeringen och dess rådgivare brister i kompetensen eller så har man inte brytt sig om att sätta sig in i frågan på allvar.
Socialdemokraternas ansvar
Socialdemokraterna har reagerat över att man inte tillfrågades innan rovdjurspropositionen lades. Man kan tycka att regeringen hade kunnat ana sig till att det skulle bli partipolitik av detta om man inte bjöd in till en bred lösning.
Eftersom man inte bjöds in har man enligt egen utsago inget annat val än att inte gå med på regeringens förslag, trots att man ligger väldigt nära varandra i frågan.
Syftet med det kan bara vara att visa på regeringens oförmåga i frågan, helt i onödan, det vet alla redan om! Partiets talesperson låter nu som ett eko från miljörörelsen, mer utredningar, dåligt vetenskapligt underlag, ändrade referenstal med mera.
Annat lät det i Almedalen, då var man i stort sett på samma linje som regeringen, men det var då det.
Förtroende för Naturvårdsverket?
Uppenbarligen vill inte våra politiker fatta det politiska beslutet om hur stort talet för gynnsam bevarandestatus, GYBS, ska vara utan man lägger över beslutet på Naturvårdsverket, det är man väldigt eniga om.
Jag är förvånad över att man låter den myndighet som har absolut lägst förtroendekapital i frågan ha något med det beslutet att göra över huvud taget.
Det är en gåta att politikerna tror, att ett beslut fattat av Naturvårdsverket kommer att ha någon trovärdighet bland de som ska bära bördan av en vargstam.
När forskarna säger att det finns minst 480 vargar säger verket att det finns 350. Varför gör man så, vad skapar det för förtroenden för rovdjurspolitiken?
Om GYBS fastställs till 170 vargar så kommer vi ändå med Naturvårdsverkets sätt att räkna att ha 350 i verkligheten, eftersom verket envist håller fast vid sin linje om 380 vargar trots att alla vet att det är framräknat på ett felaktigt underlag.
Ensidigt fokus
Verket har också genom sitt ensidiga genetikfokus skapat en situation som till och med omöjliggjort skyddsjakt oavsett skadeutfall. Spiken i kistan sattes vid verkets inledande hanteringen av Junselevargen.
Efter den farsen behöver jag bara säga ”Skåne” så inser alla att verket fallit på eget grepp. När man sedan börjar blanda ihop paragraf 28 med upphävda skyddsjaktsbeslut så inser man att det saknas grundläggande kunskaper om lagstiftningen hos den myndighet som politikerna tror ska frälsa dem från ansvar i vargfrågan.
Vill man inte, eller kan man inte?
Det är väl få frågor där vi hört så många lovande uttalanden under de senaste åren som i vargfrågan. Men uppenbarligen har både vilja och handlingskraft saknats när det gäller att gå från ord till handling.
Talesättet ”mycket snack och lite verkstad” får väl nästan betraktas som en underdrift i det här fallet.
Det är nästan så att ett beslut skulle vara välkommet även om det kommer att innebära tusen vargar, då fick vi i alla fall veta vad ni har för ambitioner och kan anpassa oss efter det.
Nu är det mest förhastade uttalanden och utspel för att kortsiktigt vinna något på någon annans bekostnad.
En uppmaning till både Alliansen och Socialdemokraterna: Sätt er ner och lös frågan, ni har ju i princip samma åsikt, åtminstone offentligt.
Ta in den kompetens ni behöver, ta bort frågan från Naturvårdsverket om ni nu mot förmodan skulle mena allvar med att ni vill ha den löst. Jag börjar faktiskt tvivla på det, som ni uppför er.
GYBS är ett politiskt beslut som inte kan räknas fram med hjälp av naturvetenskap, enligt Vargkommittén. GYBS ska baseras på MVP och de socioekonomiska faktorerna och ska väsentligt överstiga MVP, som det står i direktivet.
Ta ert ansvar, det var er vi röstade på!
Björn Isaksson
Bottnaryd
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.