Reportaget publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 7/2020.

Drevet har vänt. Nu hörs drevern Grizzlys skall närma sig. Patrik Häggström gör sig beredd och kramar lite extra hårt om pistolgreppet på studsaren. Han lyfter på vänsterarmen. Pipan pekar snett uppåt. Han är redo att lägga an. Vad är det för vilt Grizzly driver? Drevern är en allroundhund – och framför dess nos kan hare, räv, dovhjort, rådjur eller kronhjort springa. På de här markerna finns också samtliga dessa viltarter, trots att vi befinner oss i Västerbotten. Här finns även mufflon och givetvis en och annan älg.

Stramt kronviltstrav

Pulsen ökar i takt med att drevet kommer närmare. Det är på väg upp mot berget Nabben igen. Vi hör hur några grenar knäcks. Patrik tittar intensivt ner mot hygget och plötsligt ser vi en kronspets komma i hyggeskanten i typiskt stramt kronviltstrav. Den springer söderut med högburet huvud. Halsen är stel och den visar hela sin bredsida. Den gyllene rostbruna pälsen lyser upp i ett isande, frostigt landskap på ett nästan overkligt sätt. Patrik lyfter studsaren till axeln, siktar och upptäcker att han har för låg förstoring inställd på kikarsiktet.
Spetshjorten stannar till, lyssnar till hunden som kommer i dess klövspår. Patrik justerar förstoringen på siktet, kronspetsen springer vidare. En vissling. Hjorten stannar, lyssnar.
Vi befinner oss nästan längst ut på Järnäshalvön som skjuter ut sin landremsa i havet från Nordmaling, fem mil söder om Umeå. Här finns världens nordligaste stam av frilevande kronvilt.
Det är andra måndagen i oktober, och nu är alla djur lovliga, det vill säga både hind, kalv och hjort.

En kapital hjort

Solen har börjat kämpa sig upp i öster och de första strålarna värmer nu skogsrandens frostnupna grenverk som glittrar och blänker. Det är några minusgrader och mellan tallarna ser vi något blått, havet, Bottenviken.
Järnäs-Kråkens jaktklubb får i år skjuta en kapital hjort, meddelade jaktledaren Sten-Åke Markström vid morgonens samling som hölls i skumrasket ett par timmar tidigare.
– Som kapital räknas en hjort med tolv taggar eller fler, säger han.
Inom kronskötselområdet får totalt tre kapitala hjortar fällas den här hösten. Det är en sådan majestätisk hjort varje jägare som beger sig ut i skogen denna kalla oktobermorgon drömmer om att få i pass; att få se den komma i lätt trav med sin ståtliga krona och ställa upp sig i hela sin prakt. Se ångan från hjorten stiga uppåt och mötas av morgonens första solljus. En drömbild som motiverar och inspirerar.

Efter att ha ­justerat ­förstoringen på kikar­siktet visslar Patrik Häggström fast hjorten som stannar till. Därefter går skottet och hjorten blir kvar på platsen. Foto: Lars-Henrik Andersson

Lyssnar intensivt

Tillbaka till hyggeskanten i slutet av klapperstensfältet där Nabben, den mossbeklädda bergknallen, sluttar mot havet. Hjorten har ställt upp sig. Sträcker på halsen, lyssnar. I bakgrunden hör vi Grizzly. Men just nu, trots hans intensiva skall, är det som om morgonen står stilla. Har tagit paus. Ljuden dämpas och fokus ligger nu bara på spetshjorten. Patrik kramar avtryckaren. I detta jaktögonblick och med ljuddämpare på pipan hörs knappt smällen i den klara morgonstunden. Kulan i kaliber 9,3×62 gör sitt jobb och hjorten faller där den stod.

Vackert djur

Patrik tittar på mig med ett brett leende. Adrenalinpåslaget ger efter och han pustar ut i en enda lång utandning som i kylan blir till ett stort rykande moln som snabbt skingras av en lätt liten bris. Vi går fram till hjorten och Patrik sätter sig ner bredvid den, stryker med en hand över den sträva pälsen som skiftar från rödaktig rostbrun till grå runt framsida hals och mage.
– Vilket vackert djur, säger han.
Den tvååriga dreverhanen Häggströms Grizzly kommer fram till hjorten och klappas om av husse.
Han tog upp hjorten bara minuter efter att Patrik hade släppt honom strax ovanför sandtaget vid västra kanten av berget Nabben. Vi skyndade upp mot den kraftledningsgata som skär från väst till öst på norra sidan av berget. Drevet gick norrut och vid en skogsbilväg nedanför berget hörde vi ett skott. Det visade sig senare att gästjägaren Niklas Eriksson från Umeå skjutit en hjort, men det var inte den som Grizzly drev.
Patrik skyndade därefter mot östra delen av berget, vid hygget. Det var också där kronspetsen kom i pass.
– Det brukar inte bli långa drev i det här området. Vi har pass runt berget, men ibland händer det att hjortarna tar sig ut, förbi passkedjan. Det gäller att komma till skott första halvtimmen, därefter brukar hjortarna ha koll på var passarna sitter, säger Patrik när han sitter ner vid hjorten och öser berömmande ord över sin hund.

Grizzly nosar på spetshjorten, det första viltet som fällts för den unga, lovande drevern. Foto: Lars-Henrik Andersson

Första viltet

– Det är hans första vilt. Det här trodde jag aldrig skulle hända, det brukar vara hopplöst ibland att passa och dessutom låg vinden fel, vi hade vinden i nacken och det är konstigt att inte hjorten fick vind av oss, säger Patrik.
Ytterligare en kronhjort fälls denna morgon, samt ett rådjur.
– Vilken start på jakten, säger flera jägare när det åter är samling vid slakthuset intill den stora gårdsbyggnaden, som på bygden kallas ”Yngve på Brönet”.
– Jag såg först en kapital hjort komma smygande, men som gästjägare får man inte skjuta en ­kapital hjort, därför väntade jag. Sedan kom den här, säger Niklas Eriksson och visar hjorten med tio taggar som han fällde på morgonen.

I den första såten fällde Patrik Häggström det första viltet för Grizzly. Foto: Lars-Henrik Andersson

Upptag direkt

Nästa såt blir den som ligger nära gården. Patrik släpper Grizzly där en odling norr om gården möter skogen. Det dröjer inte länge förrän den unga drevern hittar vilt, förmodligen hjort, som går rakt söderut och ut ur markerna.
– Det är så här hjortjakten brukar vara. Det går snabbt ut ur såten, suckar Patrik. Kronhjorten är svår att jaga.
– Grizzly är på väg tillbaka nu, han verkar ha släppt drevdjuret. Han gör helt rätt när det bara går undan så där. Men samtidigt är han en jaktintresserad drever, och kan hitta något intressant på vägen tillbaka, säger Patrik där vi står i skogen, mitt i såten.

Kapital hjort

Efter en stund blir det mycket riktigt drev igen, men som stannar vid en sjökant. Där blir det ståndskall.
Tyvärr på grannmarken.
– Förmodligen är det en kapital hjort. Det händer rätt ofta att de inte går i väg.
Efter ett par timmar får Patrik tillbaka Grizzly och vi byter område och hund.
– Nu ska jag släppa Hunajan Ultra­Smart, eller Jack som han kallas till vardags. Han är min första drever och är i dag tio år gammal. Fördelen med en rutinerad drever är att han söker ut ordentligt och vet ibland var viltet brukar stå.

Fyra egna drevrar

Patrik växte upp med drever i huset. Hans pappa Kurt Häggström har alltid jagat med drever och det var så intresset föddes för rasen. Numera har Patrik fyra drevrar. Dels gamle Jack samt tiken Zelda och hennes två söner Grizzly och Egon.
Patrik är intresserad av jaktprov och har deltagit på drever-SM ett par gånger med Jack, senast 2018 då han blev femma. Den numera högt meriterade och erfarna dreverhanen får nu chansen vid några gamla odlingar, vid ett nästan förfallet gårdsställe där det nu står en modernare, mindre stuga. Upptaget kommer efter bara fem minuter och Jack öser på så som bara en jaktsugen drever kan göra. Skallgivningen är tät, och drevet låter lustfyllt.
Efter en halvtimme passerar en råbock en av passarna som dock inte får något skottillfälle. Drevet går ut mot havet och vikarna, över ett par sund mot nästa smala tungliknande halvö som sträcker sig ut mot havet. Bocken lyckas inte lura av sig Jack som gör ett kanonjobb.
Vi ställer oss att passa på en tallhed, inte långt från där den smala halvön börjar. Men drevet går förbi i skogen utan att drevdjuret visar sig. Det går tillbaka mot upptaget.
– Jack gillar verkligen rådjur, konstaterar Patrik.
Drevet går sedan ut ur marken och han kopplar upp hunden lite senare.
Vid återsamlingen konstaterar jaktlaget att det var en lyckad hjortpremiär.

Egon får chansen och snart klingar ett rävdrev över Järnäshalvöns skogar. Foto: Lars-Henrik Andersson

Hind och kalv

Dag två inleds på samma sätt som föregående jaktmorgon. Det blir släpp på Nabben och även denna gång drev nästan direkt efter släpp. Vi ser kronhind med kalv passera kraftledningen, och därefter en råbock, förmodligen ett stänkdjur.
Viltet lämnar Patrik ingen skottchans och han kopplar efter ett tag Egon, kullbrodern till Grizzly, eftersom drevdjuren gått över en bred bäck där det tar stopp för hunden. I nästa såt får Egon en ny chans och tar upp en räv som passerar skogsvägen där passare står utställda.
– Så är det att ha en allroundhund. Kul att han driver räv, det har han inte gjort förut, men på sådana här gemensamhetsjakter vill jag ju att hundarna helst ska få tag på hjort, men det är inte lätt att styra. Det blir som det blir.
Egons syster Dolly, som ägs av Patriks pappa, har fått tag på ett rådjur. Det är ett smaldjur, som smiter ut mellan passarna, men som vänder om och springer rakt på en passare, ­Andreas Schäufele, som inte gör något misstag.
– Det är få ställen som är så här viltrika, konstaterar Patrik. Helt otroligt egentligen.
Det blir dock inga fler vilt fällda denna jaktdag.
Grannlaget fällde under premiärmorgonen en kapital hjort och alla undrar hur stor den var. Men ingen vet några detaljer ännu.

Inom Järnäshalvöns kronskötselområde i Västerbotten fälls ­årligen 30-talet kronvilt. Foto: Lars-Henrik Andersson

Fyra skötselområden

På Järnäshalvön finns också en frilevande dovviltstam på närmare 100 djur. De håller sig oftast nära gårdarna i Järnäs och längre ut mot havet finns det mufflon.
Området i sydöstra Västerbotten hyser numera fyra kronskötselområden där det fälls drygt 150 djur årligen.
Kron- och dovviltstammen är sprungen ur ett hägn ur vilket djur rymde.
– Vi kan ha snöfattiga vintrar här ute och det gör nog sitt till för den livskraftiga hjortstammen samt att det utfodras en hel del, säger Patrik Häggström.
– En period i slutet av 1980-talet klassades kronviltet som småvilt, övrig jakt, och då sköts det väldigt mycket. Allt kronvilt höll på att bli bortskjutet här på Järnäs, berättar Sten-Åke Markström.
Det systemet togs bort och kronviltet fick vara i fred en period.

Enklare förvaltning

2001 bildades Järnäshalvöns kronskötselområde, som då var 15 000 hektar stort, men som sedan växte i takt med att kronviltet spred sig norrut, västerut och söderut. Som störst var området 150 000 hektar stort.
– Nu har vi fyra kronskötsel­områden, vilket underlättar förvaltningen och gör fördelningen vad gäller avskjutningen mer rättvis, säger Sten-Åke Markström.
Inom Järnäshalvöns kronskötselområde fälls cirka 30 kronvilt varav tre kapitala hjortar. Det finns sju jaktlag i området.
– Skjuter ett jaktlag en kapital hjort i år så får man stå över nästa år.

Inventeringar

Varje vår görs en inventering av kronviltet, då jägare åker ut och spanar av odlingar i området.
– Vi har nog mellan 100 och 150 kronvilt på markerna, säger Sten-Åke.
Dovviltet jagas också och där försöker jägarna komma överens om hur många som ska fällas årligen.
För Patrik Häggström är det jakt med drever som gäller.
– Det är verkligen roligt att få jaga med det här jaktlaget och alla är medvetna om att det ibland kan bli ett hardrev, säger Patrik som nu ska gå jaktprov med tiken Zelda.
– Förhoppningen är att ta ett första pris på hare eller räv, då blir hon jaktchampion. Men jag ska vänta på spårsnön. Släpper jag henne innan dess kan det bli drev på klövvilt.
Chansen är överhängande att det blir kronhjortsdrev på Järnäs – en norrländsk, unik, jaktlig pärla mellan inlandets skogar och Bottenvikens blå böljor.