– Jag såg den här bocken redan året ­innan, men kom aldrig åt den. Under ­hösten, vintern och våren var han som ­bortblåst. På premiärmorgonen beslutade jag mig för att smyga ut till en plats som jag inte brukar jaga på, för att se om det fanns någon bock där, berättar Robert Suneson.

Visst fanns det en bock, och inte vilken bock som helst. Det var den store.

– Men jag kom inte åt honom, hade inget kulfång. Det är ju ganska platt här. På ­kvällen var det samma sak. Jag såg bocken, men hade inget kulfång. Den 17 augusti såg jag inte till honom och dagen därpå gjorde jag ett uppehåll i jakten.

Tidig morgon

Så kom då den 19 augusti. Robert gick ut tidigt på morgonen. Redan på långt håll såg han att bocken var på plats, tillsammans med en get ute på fältet.

– Det var ingen tvekan om att det var rätt bock. Jag smög försiktigt närmare. När jag var i närheten av var jag tyckte att han borde vara så var han borta, endast geten var kvar. Efter en stund såg jag dock två horn som stack upp ur gräset – han låg där!

Saknade kulfång

Efter några minuter reste sig bocken upp. Avståndet var cirka 70 meter, men Robert hade inget kulfång.

– Den enda chansen var att bocken skulle börja röra på sig och komma ­närmare mig. Och det gjorde han. Jag stod helt öppet och det tog säkert 20 minuter innan jag ­kunde skjuta. Det var 20 minuter fulla av puls, jag vet inte ens om jag ­andades. Jag tänkte hela tiden att ”nu måste han upptäcka mig”. När bocken var på 25 meter kunde jag ­skjuta.

Ja, häftigt var det.

Bocken mätte 168,33 poäng och ­hamnar på plats 15 av de största troféerna i ­Östergötland genom tiderna. Totalt finns strax över 500 guldbockar inmätta.

– Året innan sköt jag min första guldbock. Den ser ut som en liten knatte i jämförelse med denna.

Malou Kjellsson