När allt fler människor söker sig ut i naturen ökar risken att invasiva växter sprids. Därför är det viktigt att fler lär sig att identifiera olika arter och vet hur de ska hanteras, anser Naturvårdsverket. Samtidigt uppmanar myndigheterna nu också fler människor att rapportera in fynd av de invasiva djur och växter man stöter på.

Övervaka utbredning

Det är av stor betydelse för att kunna övervaka utbredningen på olika håll i landet.

– När man rör sig i naturen gäller det att inte få med sig frön från invasiva främmande växter som kan spridas till nya platser, men till skillnad från i sin egen trädgård får man inte gräva bort växterna. Det bästa man kan göra är att rapportera när man upptäcker en invasiv främmande art i naturen, säger Ulf Larsson, handläggare på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande från myndigheten.

Förbjudna att sprida

Information om de vanligast förekommande växterna och djuren som klassas som invasiva främmande arter finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Några av dem är förbjudna att sprida enligt lag.

Till de vanligaste växterna hör jätteloka, jättebalsamin, vresros, blomsterlupin, parkslide. Ett av de invasiva främmande djur som ställer till det mest i naturen är mink, som går svårt åt markhäckade fåglar i skärgården.

Om du träffar på en invasiv art

En bra tumregel är att inte röra invasiva växter överhuvudtaget – och absolut inte flytta dem eller ta med dem hem. Kontakten kan nämligen räcka för att få med sig frön eller växtdelar som sätter fart på spridningen. Vissa invasiva växter är också giftiga, som till exempel jätteloka.

Om du har gått igenom ett område där invasiva växter finns, ska du stanna upp och borsta av sig eventuella frön, innan man vandrar vidare. Vet man med sig att man sett en invasiv växt kan man rapportera det till invasivarter.nu, helst med en bild av växten.

Det är också bra att informera markägaren. Den som får syn på en mink eller något annat invasivt främmande däggdjur kan rapportera sin iakttagelse och skicka in foto till Artportalen via invasivaarter.nu.

Några invasiva arter i vår natur

Jätteloka. Foto: Naturvårdsverket

Jätteloka. Finns i nästan hela Sverige. Kan bli upp till tre meter hög. Växtsaften kan ge svårartade blåsor. Jätteloka är EU-listad så det är förbjudet att sprida den.

Jättebalsamin. Foto: Naturvårdsverket

Jättebalsamin. Förekommer över nästan hela Sverige. Växten kan bli 2,5 meter hög och bildar täta bestånd. Blommorna är rosa. Jättebalsamin är EU-listad så det är förbjudet att sprida den.

Gul skunkkalla. Foto: Naturvårdsverket

Gul skunkkalla. Finns i södra och mellersta Sverige och växer där det är blött. Är mycket storväxt och kan inte förväxlas med någon annan växt. Gul skunkkalla är EU-listad så det är förbjudet att sprida den.

Vresros. Foto: naturvårdsverket

Vresros. Finns i södra och mellersta Sverige och längs norrlandskusten, ofta på stränder. Stor, tät taggig buske med rosa till vita blommor som bildar platta nypon.

Blomsterlupin. Foto: Naturvårdsverket

Blomsterlupin. Finns över nästan hela landet. Blir upp till 120 centmeter hög, får blå, rosa, vita och lila blommor i klasar.

Kanadensiskt gullris. Foto: Naturvårdsverket

Kanadensiskt gullris. Finns i södra och mellersta Sverige, Jämtland och hela östkusten. Blir upp till 2 meter hög, får många små, gula blommor i vippor.

Mink. Foto: Naturvårdsverket

Mink. Finns över praktiskt taget hela landet, framförallt i skärgården och längs kuster, vid sjöar och vattendrag. Är 45–70 centmimeter lång, har mörkbrun till svartbrun päls och vit haka.

• Fler invasiva främmande arter och råd om hur de ska hanteras (extern länk)

• Råd för privatpersoner om invasiva främmande arter i naturen (extern länk)