Som skäl för att jägaren inte ska få inneha vapen anför Polismyndigheten att han inte längre uppfyller lämplighetskraven för skjutvapen.

Beslutet överklagades till förvaltningsrätten, där 62-åringen har framfört flera invändningar mot hur polisen motiverat att ta ifrån honom vapnen.

Han har tränat hårt och hans styrka och rörlighet förbättras hela tiden. Han lider inte av de diagnoser som beskrivs i läkarintygen, och han ifrågasätter hur polisen kan fatta beslut på ett underlag som skrivits av en läkare som varken har träffat eller undersökt honom.

Bakläxa för Polismyndigheten i vapenärende

Aktivt liv

Jägaren har som målsättning att fortsätta med ett aktivt friluftsliv där jakt och skytte är viktiga delar. Han har varit aktiv tävlingsskytt och är övertygad om att han även i framtiden kommer att hantera sina vapen på ett korrekt och säkert sätt. Till förvaltningsrätten framförde 62-åringen:

”Att ta ifrån en frilufts- och jaktintresserad människa möjligheten att utöva en viktig rekreation efter sjukdom är ett myndighetsingrepp som inte står för lika värdebehandling. Det förefaller konstigt att Jägareförbundet anordnar gemenskapsjakter för rullstolsburna och andra med funktionsnedsättning samtidigt som han ska bedömas vara i ett tillstånd som gör honom olämplig att inneha vapen.”

Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa säger att det borde vara självklart att samhället stöttar de som blir rörelsehindrade, inte stoppar dem. Foto: Jan Henricson

Flera fall

Klart är att det blivit allt fler fall som detta, då Polismyndigheten avväpnar människor för att de drabbats av sjukdom, utan att myndigheten har mer att komma med än att rörelseförmågan begränsats eller att de fått en mindre synfältsnedsättning.

Något som kritiseras av Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa.

– Jag är glad för att förvaltningsrätten undanröjer Polisens beslut. Samtidigt är det bedrövligt att myndigheten tar vapnen från människor på så här lösa grunder, säger Ola Wälimaa.

– Jag kan inte se någon anledning till varför man inte ska få jaga för att man råkar få problem med sin rörelseförmåga. För mig är det självklart att samhället ska stötta de som blir rörelsehindrade, inte stoppa dem, fortsätter Ola Wälimaa.

Han jämför med om Polisen skulle ta bort rullstolsramper, och förbjuda rörelsehindrade från att delta i aktiviteter som bio och sportevenemang?

– Det är nämligen ingen större skillnad, en jägare eller skytt blir inte farlig för sin omgivning bara för att han får svårt att röra en arm, det är något som Polisen borde förstå, fortsätter Ola Wälimaa.

Inget stöd

Förvaltningsrätten i Växjö slår fast att i den utredning som har gjorts av den 62-årige jägaren, saknas stöd för att han på grund av sitt fysiska eller psykiska hälsotillstånd inte uppfyller vapenlagens lämplighetskrav. Domstolen skriver:

”NN har vid förvaltningsrätten argumenterat för rörelsehindrades möjligheter att delta i jakt och skytte och lämnat in intyg om synstatus och rehabilitering. Detta kan enligt förvaltningsrättens mening, inte lämnas utan avseende. Polismyndigheten har inte närmare utrett frågan om NN alltjämt har ett godtagbart ändamål för innehav av vapen.”

Vaga grunder

Därför upphäver förvaltningsrätten Polismyndighetens beslut och återvisar ärendet till myndigheten för fortsatt handläggning. Det kan emellertid överklagas till kammarrätten.

– Ja, det kan överklagas, men man kan alltid hoppas att Polisen tar till sig vad förvaltningsrätten skriver och ändrar sitt beslut. Att man förstår att samhället inte kan diskriminera människor från att utöva en fritidssysselsättning på så vaga grunder som i det här och flera andra liknande fall, kommenterar Ola Wälimaa.