Jag hade lite svårt att lära mig saker i skolan som barn. Jag tittade mest ut genom fönstret och drömde mig ut i naturen.

Det hände att småfåglar flög in i fönstret, då lämnade jag klassrummet genast för att ta hand om denna kamrat.

När jag var 15 år tog jag jägarexamen. Jag hade aldrig varit så motiverad i mitt liv att lära mig. Jag lärde mig vad jag behövde och mycket mer därtill.

Ett lärande som börjat långt innan och inte med en bok.

Jag har nu jagat i ringa 25 år och börjar mer och mer tvivla på att enbart lämpliga individer examineras. För så borde det väl vara?

Annat hjärta

Det är inte samma hjärta längre bland de individer som spottas ut ur jägarnas examensfabrik.

Det skjuts fel djurarter. Det väljs hund efter mode på nätet. Den viktigaste egenskapen vid val av vapen är att det ger rätt social status.

Vart leder denna kultur jakten någonstans? Är det verkligen detta vi vill? Vart är vi på väg?

Bra med svårt prov

Jag är oerhört tacksam för att teoriprovet i jägarexamen nu upplevs som svårt.

Väldigt snart måste examensfabrikerna anstränga sig för att håva in sina pengar.

Äntligen märks den pedagogiskt dåliga kvalitet denna affärsmodell innebär för jägarkåren.

En utopi?

Kan vi tro och hoppas att enbart de hängivna och passionerade tar vid i jägarkåren hädanefter? Kanske en utopi, men att vi blir hårdare i vårt urval lär inte vara till ondo. De som vet och förstår att jakt inte bara är jakt. All lycka till er och gratulerar till examen!

Axel F Jadfalk

Örebro