Martin Trostemo.

När jag dessutom såg att företrädare för Miljöpartiet, på sociala medier, basunerade ut att förändringarna kring Viltvårdsfonden var en seger och en framgång för rovdjurspolitiken, fick det mig att bli än mer bekymrad över vilket det egentliga syftet med omdaningarna var. Det hela osade ännu mer katt.

Oklarheter finns

Ungefär samtidigt såg jag att Jägareförbundets ordförande Torbjörn Larsson uttalade sig ”försiktigt positivt” om beslutet.

Vilka glasögon jag än satte på mig hade jag svårt att se var i det positiva låg i att förbundet inte längre skulle få fortsätta sitt allmänna uppdrag, och att Viltvårdsfonden, det vill säga jägarnas jaktkortsavgifter, skulle ligga öppna för upphandling.

Det vilar oklarheter var i syftet till beslutet ligger. Det angavs att EU-kommissionen riktat kritik kring det allmänna uppdraget, och att det borde ske en modernisering kopplad till upphandlingsregler och hur pengarna delas ut från fonden.

I beslutet fastslogs också att Naturvårdsverket ges i uppdrag att främja landets viltvård, och från och med 1 januari 2022 se till åtgärder som bland annat rör viltövervakning, trafikeftersök och klövviltsförvaltning.

Skötts bra

Detta är åtgärder som under många år har skötts av Svenska Jägareförbundet inom ramen för det allmänna uppdraget, som förbundet erhöll 1938. Uppgifterna har utförts på ett trovärdigt och föredömligt sätt.

Sedan 1939 har Sveriges jägare betalat sitt statliga jaktkort. Pengar som utgör Viltvårdsfonden och från vilken Svenska Jägareförbundet fått bidrag för att upprätthålla sitt allmänna uppdrag med övergripande information om jakt, viltförvaltning, viltövervakning, vilt och trafik, med mera.

Man har utfört uppdraget så bra att en myndighet som hanterade detta ansågs obehövlig.

En stor del av pengarna har också, helt korrekt, gått tillbaka till jägarorganisationerna, jakten och viltvården.

Ny förordning

Nu ska Naturvårdsverket få pengar ur fonden för sitt kommande utökade ansvar för jakten och viltvården, pengar som ska hanteras med beaktande av upphandlingsregler.

I beslutet från regeringen finns också en ny förordning om vissa bidrag ur Viltvårdsfonden, där ideella rikstäckande organisationer kan söka organisations- eller verksamhetsbidrag.

Det anges att bidragen ska ges för åtgärder som främjar viltvården enligt jaktlagens definitioner. Märkligt vore väl annars.

Jaktkritiker i pengakön

Jag funderade då kring vilka dessa organisationer kunde tänkas vara, och vilka åtgärder som de i så fall avsåg att utföra för jakten och viltvårdens fromma i Svea rike.

Det kunde väl inte vara så tokigt att jaktfientliga organisationer eller liknande kunde äska bidrag ur fonden?

Vi kan i bidragsansökningarna nu se att organisationer som Jaktkritikerna med flera ställer sig i pengakön. Det kan inte bli annat än tvärt nej till sådana ansökningar. Något annat riskerar att fullständigt rasera jägarnas förtroende för systemet.

Vi måste enas

Sveriges jägare och våra jägarorganisationer måste i framtiden enas under ett paraply och söka samsyn.

Vi måste en gång för alla överbrygga skiljefrågorna mellan de båda förbunden och helst av allt samlas i ett sammanhållet starkt svenskt jägareförbund där alla jägare, både i stad och på landsbygd, kan känna samhörighet och bli en samlad kraft.

Sveriges jakttraditioner, kulturarvet löshundsjakten, det allmänna uppdraget, med mera, ska värnas.

Invändningar mot politiker och politiska beslut ska med kraft och i tid resas av oss jägare och våra förtroendevalda. Vi ska vara enade i kampen mot omdaningar som kan leda till förfång för jakten i Sverige i framtiden.

Martin Trostemo

Jägare och jämthundsägare

Jämtlands län