Per Fyhr jagar i Kestad i Sillerud, Årjängs kommun i Värmland. Där har vildsvinen ökat i antal de senaste åren. Per ser dem som ännu ett jaktbart vilt som komplement till mer traditionell älg- och rådjursjakt.

Dessutom förlänger vildsvinen jaktsäsongen.

Per Fyhrs fina galt vägde 155 kilo med oskadade betar som har mätts till en guldmedalj. Foto: Åsa Fyhr

Skydda hundar

För att ha kontroll och möjlighet till jakt har Per Fyhr en välbesökt vildsvinsåtel på markerna.

– Jag har en åtel där jag har haft en grupp mindre grisar under vintern, men när den här stora galten dök upp så försvann de andra. Jag bestämde mig för att försöka skjuta den, både för att få de andra vildsvinen tillbaka och för att inte riskera att få hundar skadade under jakt, säger Per Fyhr.

Solitär galt

Bilderna i Pers åtelkamera visade på ett rejält vildsvin med stora betar. Ett vildsvin lika högt som den stora plasttunnan fylld med majs och annat foder.

– Betarna gick ända upp på nosryggen. Det var svårt att se exakt hur stor den var, men att det var ett stort djur förstod jag, säger Per.

Det blev en spännande jakt på den stora galten. Foto: Åsa Fyhr

Rusade in i röjning

Den 14 december var det dags. Per visste ungefär när galten brukade besöka åteln och jakten blev inte så dramatisk.

– Efter skottet rusade den iväg. Det brakade och knakade i en röjning som den försvann in i, och sen tyckte jag att jag hörde ett pustande. Men jag satt kvar i nog tio minuter innan jag lämnade åteln, säger Per.

Han bedömde det som allt för riskfyllt att gå direkt på vildsvinet i röjningen, så han gick hem, tog med sin fru Åsa Fyhr och fyrhjulingen för att få stöd och bättre ljus.

Låg dött

Vildsvinet hade sprungit 80–90 meter, vänt tillbaka mot åteln och låg dött cirka 40 meter från skottplatsen. Där och då tyckte ändå Per att galten inte var så stor, men när den väl kom in i slaktboden och hängdes upp blev bilden en annan.

Vågen stannade på 155 kilo, och betarna har därefter bedömts som en guldtrofé.

– Det kan vara den första guldmedaljen på vildsvin i de här trakterna, tror Per Fyhr.