Janne Gustavsson, känd av många som Dylta-Janne, var den här veckan tillbaka i ordinarie jobb efter en veckas lodjursjakt. Men jaktlusten fanns kvar, och i tisdags chansade han på att försöka locka lodjur på en mark där man tidigare jagat.

Locka lodjur har han gjort förut, med lyckat resultat.

– Jo, jag har lockat in ett lodjur tidigare, så jag visste att det fungerar, säger Janne.

Listiga katter

Under första jaktveckan hade jaktlaget lodjur på fötter, men lodjuren lurade jägarna. I de markerna i Köpings kommun i Västmanland, gjorde sig Janne redo för att smyga ut och börja locka.

Janne kom knappt ur bilen innan han hörde ett lodjur skälla.

– De låter lite som en räv eller berguv, lite strävt och dovt, och den här lon skällde nog tio gånger, säger Janne.

Chansen för en lyckad jakt verkade liten då han trodde sig vara upptäckt, men skam den som ger sig. Janne smög vidare till sitt tänkta pass och började efter en stund locka.

En klenod

Det gjorde han med en gammal amerikansk lockpipa, med ett harskrik som visade sig fungera riktigt bra.

– Efter en kort stund hörde jag lon igen, och den började gå jämsides med mig. Jag var tvungen att följa med för att lon inte skulle gå i vind från mig, säger Janne.

Lodjuret var det andra fällda under den pågående licensjakten i Västmanland. En hona på 18 kilo som Jan ”Delta-Janne” Gustavsson sköt genom att locka den i pass. Foto: Angelica Sternerfors

Nyfiket lodjur

Plötsligt hoppade lodjuret upp på en sten framför Janne. Försiktigt smög han upp geväret och fick hela bredsidan i siktet. Janne bedömde avståndet till 25 meter, men vid besiktningen visade det sig handla om 15 meter.

– Det var jättehäftigt, så spännande, säger Janne.

Lodjuret var det andra fällda i Västmanland av en licens på fyra djur. Det var en hona som vägde 18 kilo och för Janne var det hans tredje lodjur.

Två av dem har han skjutit genom att locka med harskrik.

Enkel och effektiv

En billig amerikansk pipa har visat sig guld värd.

– Den är dyr nu, säger Janne med ett skratt.