Jämt-laikan Oryx skäller ståndskall på järv. Foto: Mikael Ahnström

Jägarna i Västernorrland har märkt att järvstammen har ökat markant i länet. Speciellt i skogarna utanför Ånge där har jägarna ofta får hundkontakt med järv under både björn- och älgjakt.

En järv är inte ofarlig för hundarna utan kan vara i stånd att ge hundarna allvarliga skador om de är oförsiktiga i sitt arbetssätt.

Ur trädet

Mikael Ahnström är ordförande i Ljungadalen jaktvårdskrets. Han jagar med sin jämt-laika Oryx och Mikael har haft flera järvkontakter med sin hund. Nu senast under älgjakten på Sillre/Gubbyn jaktlags marker utanför Ånge.

Nya metoder för inventering av järv

– Men Oryx arbetssätt är kanske inte att föredra för det krävdes fem ansmygningar innan jag kunde koppla honom. Järvarna brukar sitta bra i träden, ända tills man kommer fram. För när järvarna får syn på en ska de ner ur trädet och iväg, oavsett om hunden står nedanför eller inte. Då kan det ibland bli lite tumult, säger Mikael Ahnström.

Filmade tre järvar från älgpasset

– Oryx är skarp och han får sig lite repor när han tror att det går att stå lika nära järvarna som han gör med grävlingarna, fortsätter han.

Träar direkt

– Arbetssättet är att Oryx ofta tar upp järvarna i vind, men han kan också spåra järven och gå tyst ikapp. Då träar järven oftast direkt. Oryx brukar vara grymt bra på att hitta rätt träd om järven någon gång tar ett större och tätare träd. Men de vuxna järvarna brukar bara sätta sig ett par meter över mark i halvklena träd, berättar Mikael Ahnström.

Är det vanligt att hundarna ställer järv under jakterna utanför Ånge?

– Ja det är tämligen vanligt. Särskilt på björnjakten då vi har lite mer rovdjursintresserade hundar med. Jag har järv i träden kanske tio gånger per år utan riktade släpp på järv, och det är bara på frisök med Oryx.

Per Andersson