”Med förra årets nypremiär i Jämtland i tankarna begav jag mig mot årets jakt i Medelpad.

Jag vet ju flera som suttit på pass i flera år utan att få skjuta någonting alls. Sen är vi några som haft turen på vår sida och får redan i premiären skjuta, och vissa av oss har ytterligare en gnutta tur och fäller ett djur med en hyfsat stor krona.

Första älgen blev en bjässe när Louise återupptog jakten

Så det var svårt att veta vad jag skulle förvänta mig. Jag menar även om det är både en naturupplevelse, såväl som en social tillställning, så vill man ju gärna få fälla en älg. Och i år hade jag dessutom med mig mitt nya gevär.

Första dagen fick jag ett bra pass, många älgar har skjutits där genom åren. Jag klättrade ivrigt om än lite morgontrött upp i tornet, säkrade vapen och skottlinjer, kollade så alla hundar syntes på GPS:en och högg därefter in på frukostmackan samtidigt som hundförarna släppte hundarna.

Upptag

Efter ett par minuter fick vår hund Nixon upptag. Jag höll på att sätta mackan i halsen när jag såg att det drev rakt emot mig. Bara någon minut senare dök en tjur ut från skogen, cirka 90 meter ifrån mig. Den stannade till, helt perfekt skottläge! Jag siktade och blir strax varse om att jag inte osäkrat!

Tjuren var fortfarande ovetandes om mig. Jag sköt fram säkringen och då satte han fart. Jag följde efter i en svepande rörelse och avlossade. Han föll direkt och jag tog ner geväret.

Samtidigt hörde jag något oväsen bakom mig.

Kviga

Jag vände mig om, där kom en kviga på drygt 100 meter. Jag la an igen, svepte med och avlossade. Samma sak där, älgen gick rakt i backen.

Jag tog ner geväret och såg mig runt. På en radie av 100 meter låg två älgar, och detta på loppet inom sex minuter från årets premiärsläpp.

Det tog några sekunder innan jag samlat mig, ville nypa mig i armen. Var det sant? Jag ropade ut på radion att jag har två älgar som låg. Min man, som släppte vår hund, frågade i radion om jag skämtade?

Dagen gav oss ytterligare två älgar innan den var slut.

Jaktlycka för Louise Sehlin Nätt. Foto: Privat

Nästa dag fick jag ett pass där ingen suttit på flera år, där var snårigt och dålig sikt. Jag säkrade vapen och skottlinjer samt kollade GPS:en i vanlig ordning.
Hundarna släpptes och jag tänkte precis plocka upp matsäcken, när det knakade till cirka 50 meter framför mig.

Jag fick upp geväret, där stod det en ko! Jag siktade en stund, hon hade inte känt av mig. Tänkte att ”det är inte möjligt.” Osäkrade, hon klev fram med bredsidan emot mig, pang!

Hon kastade runt och försvann ur sikte.

Den känslostorm som jag fick genom kroppen då är svår att beskriva! Jag var fullt övertygad om att jag träffat, men bevisligen var det inte ett direkt dödande skott.

Avfångades

Efter någon minut kom två hundar till området och strax efter blev det ståndskall 80 meter ifrån mig. Hundföraren smög sig fram och sköt ett avfångningsskott. Mitt skott hade tagit lite för långt bak visade det sig sen.

Resten av dagen var resultatlös.

Tre älgar

De två första dagarna har vi fällt fem älgar, varav tre är mina. Nu pratar de övriga om att antigen skjutsar de mig till tågstationen i Ånge så får jag ta tåget hem till Dalsland. Eller så gömmer de min ammunition. För dåligt pass verkar ju inte funka!

Skämt åsido, det är nog ingen i laget som missunnar mig, efter dag två firades det med prinsesstårta! Halva veckan är dock kvar, mycket kan hända, eller så händer inget mer för min del! Men det är helt okej.

”Nu pratar de övriga om att antigen skjutsar de mig till tågstationen i Ånge så får jag ta tåget hem till Dalsland. Eller så gömmer de min ammunition. För dåligt pass verkar ju inte funka!”

Jag är tacksam och ödmjuk inför de tillfällen som hittills givits mig. Men självklart ger det mersmak och jag hoppas att jag får (många) fler tillfällen framöver.

Klarröd som gäller

Louise Sehlin Nätt.

Jag är inte skrockfull, men någon dag innan jag sköt 16-taggaren postade jag en bild på en jägarsida på Facebook på ett gevär, GPS och ett nagellack, där jag poängterade att inga detaljer är för små.

Jag gjorde givetvis detsamma i år, och denna gången har även flera ur jaktlaget anammat detta. Men då det gav mest lycka åt mig så hävdar jag att det räcker inte med att måla avtryckarfingret, alla naglarna ska vara röda!

Och för alla som frågat vilken kulör jag har på nagellacket, så är det klarröd som gäller!”

Louise Sehlin Nätt