Inventeringsresurserna räcker inte till eller prioriteras fel. Till exempel prioriteras varg på bekostnad av de övriga arterna, framhålls det i SLU-rapporten.

Inventeringsresurserna räcker inte till eller prioriteras fel. Till exempel prioriteras varg på bekostnad av de övriga arterna, framhålls det i SLU-rapporten. Foto: Joakim Brobeck / Mostphotos

Ny rapport: Lågt förtroende för inventeringar av rovdjur

Inventeringen av stora rovdjur får svidande kritik. Det finns låg tillit till både inventeringarna samt resultaten från dem, det framkommer i en rapport beställd av Naturvårdsverket.
Även politikernas kompromisser i rovdjursfrågan underkänns eftersom de, enligt rapporten, leder till stort utrymme för myndigheterna att göra sina egna tolkningar.

Den 64-sidiga rapporten är skriven av Philip Öhrman vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Den baseras på rapporter, vetenskapliga artiklar, fokusgruppsintervjuer samt individuella intervjuer med personer som är berörda av eller mottagare av resultat från inventeringssystemet och därmed har insyn i och erfarenheter av hur det fungerar.

Syftet med studien är att utvärdera tilliten till inventeringssystemet för stora rovdjur bland de myndigheter och intresseorganisationer som är direkt berörda av systemet. Och rapporten som presenterats av SLU visar att tilliten till dagens inventeringar är låg.

 

Sex punkter där brister har identifierats

Skyddsjakt beviljas på en varg i Gävleborg.

Foto: Mostphotos

• Kommunikationen i systemet. Alltså hur kommunikationen sker, vad som kommuniceras, och på vilket sätt beslut kommuniceras upplevs som undermålig.

• Ansvars- och kompetensfördelningen upplevs som otydlig. Det finns en klyfta mellan de som fastställer regler och riktlinjer och de som utför inventeringarna, varför relationerna präglas mer av kontroll och misstro än av handlingsutrymme och tillit.

• Inventeringsresurserna räcker inte till eller prioriteras fel. Till exempel prioriteras varg på bekostnad av de övriga arterna. Det minskar förutsättningarna att fatta välgrundade beslut om ersättningar för rovdjurspredation och om licens- och skyddsjakt.

• Respekten för kunskap, näringsverksamhet och ideellt arbete upplevs som bristfällig. Respekten missgynnas också av den rigida kontrollkultur som upplevs ha utvecklats till följd av mål- och resultatstyrning i kombination med strikta inventeringskriterier.

• Integrationen av ny kunskap är bristfällig. Bristen på ett systematiskt så kallad adaptivt lärande leder till att nya lösningar inte tillämpas eller utvecklas i tillräckligt hög grad.

• Systemet upplevs som orättvist och slutet. En översyn av hur kostnader och nytta fördelas efterlyses av aktörerna, både vad gäller direkta kostnader, men även transaktionskostnader, det vill säga kostnader förknippade med samråd och samverkan. Det är också oklart hur aktörerna aktivt tillåts delta i utvecklingen av systemet.

 

Litar inte på informationen

En konsekvens av bristen på tillit är att tilltron till hur informationen från inventeringarna hanteras är låg. Och eftersom man inte litar på hur informationen hanteras, alternativt vilka åtgärder som vidtas, minskar benägenheten att rapportera in enskilda rovdjursobservationer. Främst naturvårdsorganisationerna är rädda att informationen kommer i orätta händer.

Brukarorganisationerna å andra sidan menar att motivet att rapportera rovdjur minskar till följd av att det inte leder till någon konkret åtgärd.

 

Högre tillit för länsstyrelsen

I flertalet intervjuer framkommer att det finns en högre grad av tillit till länsstyrelserna jämfört med Naturvårdsverket. Här framhålls särskilt bemötandet från tjänstemän i fält som en avgörande faktor för att skapa tillit.

Samtidigt upplever många det som ett problem att länsstyrelserna som är självständiga myndigheter kan tolka till exempel föreskrifter eller inventeringsmanualer olika.

 

Orätta händer

I intervjun med naturvårdsorganisationerna framkommer en skarp kritik mot regionaliseringen eller decentraliseringen av rovdjursförvaltningen. Trots att det i andra sammanhang upplevs som positivt menar man att det i rovdjurspolitiken är direkt kontraproduktivt.

En anledning till kritiken, är enligt naturvårdsorganisationerna, att det finns en risk att inventeringsresultaten kommer i orätta händer och att det i sin tur leder till illegal jakt.

Lodjur missas – nu ska inventeringen förbättras

Flera av brukarorganisationerna anser tvärt om att förvaltningen inte regionaliserats i tillräckligt hög omfattning eftersom förvaltningen inte tar hänsyn till regionalt fastställda mål och förutsättningar utan väger in situationen i angränsande län eller i landet i sin helhet.

 

Förslag till förbättringar

I rapporten lyfts även tio förslag fram på hur man kan öka tilltron till inventeringarna (läs samtliga förslag i faktarutan här nedan). Bland dem lyfter man fram att Naturvårdsverkets roll ska ändras från att, som idag, vara kontrollerande ska verket istället vara koordinerande. Andra förslag är att ta fram ett regelverk för de år där snö saknas samt att återkoppla direkt till intresseorganisationernas och allmänhetens observationer för att öka motivationen att rapportera.

 

Underbetyg för politikerna

Men det är inte bara Naturvårdsverket och länsstyrelserna som får kritik i rapporten. Även politikerna får underbetyg. I de flesta intervjuer som gjorts har det framkommit att man uppfattar den övergripande politiska viljeinriktningen som vag och kortsiktig. Politiska kompromisser har också skapat otydliga direktiv till myndigheterna som därmed fått stort utrymme att göra sina egna tolkningar.

 

[totalpoll id=”150008″]

Tio förslag på hur tilliten till rovdjursinventeringarna kan stärkas

• Inled ett systematiskt kvalitetssäkringsarbete med fokus på dialog och aktörssamverkan.

• Arbeta gemensamt fram en tydlig rollfördelning som beskriver vem som gör vad, när och varför inom hela inventeringskedjan, med syftet att öka förutsägbarheten för alla inblandade.

• Skapa incitament och strukturer för adaptiv förvaltning inom hela inventeringskedjan, på alla nivåer.

• Ta fram en översyn av hur kostnader och nytta fördelas för alla aktörer. Det ska inkludera direkta kostnader och transaktionskostnader, det vill säga kostnader förknippade med samråd och samverkan.

• Utveckla och effektivisera inventeringsmetoderna, gärna med ny teknik som DNA, kameror och drönare.

• Återkoppla direkt till intresseorganisationernas och allmänhetens observationer för att öka motivationen att rapportera.

• Utveckla ett regelverk för de år där det saknas inventeringsdata (till exempel på grund av snöbrist), genom till exempel en rutin för framskrivning av antalet djur baserat på trendanalys.

• Minska fjärrstyrningen. Naturvårsverket roll bör vara mer koordinerande än kontrollerande.

• Verka för kunskapsintegration genom att samordna kunskaper, vetenskaplig samt lokal och traditionell kunskap, så att det gagnar hela systemet.

• Gör en översyn av hur resurser fördelas och prioriteras i systemet.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev