En förundersökning ska bedrivas skyndsamt för att inte tillfoga misstänkta onödigt lidande eller skada.

Hur stämmer miljöåklagarnas av Magnusson uttalade ”normaltid” för utredande av jaktbrottsärenden, cirka två år, överens med detta lagkrav?

Det så kallade Hälsinglandsfallet har nu utretts i mer än två år utan att något besked kommit från ansvarig åklagare Åse Schoultz.

I bägge fallen säger åklagarna att de antingen väntar på besked om något insänt sekretessbelagt prov från Nationellt Forensiskt Centrum, NFC, en del i Polismyndighetens organisation, eller på en analys av NFC:s resultat.

Allt har varit lögn

De besked vi fått från Lars Magnusson är svåra att förstå: ”Bevisläget är gott och jag räknar med att åtala de misstänkta”. Hur kan han säga detta, när huvudvittnet och en närstående skriftligen meddelat honom, att de både ljugit och lämnat falska berättelser?

Allt som de tidigare sagt om de misstänkta har varit lögn! Därmed borde underlaget för ett åtal vara borta, kan man tycka.

För att kunna åtala måste åklagaren vara övertygad om att åtalet kan leda till en fällande dom. Hur kan Magnusson vara det, så skakigt och svagt som vi nu uppfattar att bevisläget är?

Skandalöst beteende

Det vi sett i Västmanlandsfallet liksom i tre andra tidigare inträffade jaktbrottsärenden är ett närmast skandalöst beteende från statliga myndigheter.

Det handlar om övergrepp som otillåten hemlig telefonavlyssning, övervåld mot misstänkta med gripande, anhållande, häktning under fulla restriktioner med isolering i upp till 31 dagar, strategiskt placerade läckor till media, ogrundade beslag av jaktvapen och därefter ett sannolikt högst medvetet plågsamt fördröjande av utredningstiden.

Attack på grundlagen

Efter hand har det blivit allt tydligare genom NOA:s visade ointresse bland annat för att skydda naturen från påstått utlagt gift, att lyssna på tydliga varningsklockor när en hustru anger sin man för grova jaktbrott samt NOA:s upprepade ansträngningar för att få tillbaka huvudvittnet till deras sida, genom att sätta allt hårdare press på henne, nu även genom hennes omyndige son, att Västmanlandsfallet inte alls handlar om illegal rovdjursjakt.

Det handlar om att skrämma och tysta Karl Hedin. En orädd kritiker av den gällande rovdjurspolitiken, myndigheternas självsvåld mot gällande lag och riksdagens beslut och rättssystemets farliga agerande i lagens utmarker.

Det handlar om en grundlagsstridig attack på vår yttrande- och åsiktsfrihet. Något som är omistligt om vi ska kunna anses leva i en demokrati.

Chefer måste ta ansvar

Att REMA:s miljöåklagare under Kristina Falk Strand och polisens Artskydds- och kulturarvsbrottsgrupp under Filippo Bassini får lov att fortsätta agera på det mycket märkliga sätt – som vi delvis kunnat följa själva och som åklagarens trovärdiga källa, i den mån hon är trovärdig, beskriver närmare i sina brev till åklagaren och i sin senaste skrivelse på Facebook – återfaller givetvis på dessa enheters högsta ansvariga chefer.

Det är nu hög tid för riksåklagaren Petra Lund och rikspolischefen Anders Thornberg att röja upp i detta moras. Ansvaret blir bara tyngre för varje dag de inte agerar och fallhöjden högre, ju närmare sanningens minut vi kommer.

Björn Törnvall

Medförfattare till boken ”Maktmissbruket – ett hot mot demokratin”