Tillsammans med sin kollega Torbjörn Johnsen valde Fredrik Reuter på skogsforum.se att titta närmare på Naturskyddsföreningens skogsfastigheter.
– Vi hade en föreställning om att vi skulle komma till ett skolexempel av skogsbruk med miljöhänsyn. Men det var inget reservat vi kom till, utan det var en fastighet som drevs på samma sätt som vilken privatperson som helst hade gjort – ett produktionsinriktat skogsbruk med kalhyggesavverkningar, säger Fredrik Reuter.
– Det är jättebra att det finns en motpol som granskar skogsbruket. Men de måste också tåla en granskning, fortsätter han. 

Men varför ska Naturskyddsföreningen vara bättre än alla andra skogsägare?
– Ur en moralisk aspekt så tycker jag att man kan ställa högra krav på Naturskyddsföreningen, säger Fredrik Reuter. Eftersom de lägger en blöt filt över andra skogsägare som gör ett bra jobb för miljön och skyddar nyckelbiotoper men som ändå känner att det skiter sig tycker jag att man kan ställa högre krav.
– Sedan kan man ju undra om de som donerat dessa fastigheter inte hade önskat ett skogsbruk med mer miljöhänsyn än det helt vanliga, säger Torbjörn Johnsen.

Efter skogsforums granskning publicerade Naturskyddsföreningen ett svar:
I ett inlägg på Skogsforum.se ställs frågor om Naturskyddsföreningens skogar och sju skogsfastigheter nämns. Av dessa äger riksföreningen endast en: Osaby Säteri 3:2. För frågor om de övriga sex fastigheterna hänvisar riksföreningen till ägarna, de lokala föreningarna.
Läs hela svaret här!

För att läsa hela Skogsforums granskning klickar du här!