Naturvårdsverket har haft regeringens uppdrag att utreda den nya älgförvaltningen som togs i bruk 2012. Tanken var att införa en lokalt förankrad, adaptiv och ekosystembaserad älgförvaltning.
”Utvärderingen visar att älgförvaltningen i stort fungerar på ett bra sätt”, skriver Naturvårdsverket.
– Sammanfattningsvis är det mycket som är bra i älgförvaltningen. I uppdraget fokuserar Naturvårdsverket på det som behöver förbättras och vi har identifierat tre viktiga områden: utbildning, finansiering och IT-system, berättar Christer Pettersson, vilthandläggare på Naturvårdsverket.

Ökade kostnader
Han konstaterar att utbildningsinsatser är av avgörande betydelse för att samverkan och förankring ska fungera.
Vidare konstateras i utvärderingen av kostnaderna för älgförvaltningen har ökat. Tvärtemot vad som var tanken.
Länsstyrelserna tar ut mer för sina administrativa kostnader än vad de gjort tidigare, enligt utvärderingen. När den nya älgförvaltningen infördes var målet att den skulle vara självfinansierad med medel ur länets älgvårdsfond.
”Utvärderingen konstaterar att förvaltningen i sin helhet är omfattande. Den stora organisationen kräver stora insatser från många människor på såväl nationell, regional och lokal nivå.”
– Det är viktigt att vi får en långsiktig och stabil finansiering, gärna med öronmärkta medel för att en adaptiv älgförvaltning ska fungera bra, säger Christer Pettersson.

Otydliga roller
Utvärderingen visar också att rollfördelningen mellan länsstyrelse och älgförvaltningsområden och älgförvaltningsgrupper är otydlig.
”Otydlig rollfördelning kan påverka styrning, effektivitet och även samrådsprocesserna negativt och bör därför ses över”, heter det i utvärderingen.
Dessutom behandlas frågan om markägarnas utslagsröst i älgförvaltningsgrupperna.
Naturvårdsverket:
”Utvärderingen konstaterar att markägarnas utslagsröst inom älgförvaltningsgrupperna skapar risk för konflikter i grupperna och ger därmed inte särskilt goda förutsättningar för samverkan.”

Hota med utslagsrösten
Naturvårdsverket konstaterar att även om inte utslagsrösten används så kan markägarna hota med att använda den vilket tar bort förutsättningarna att komma överens.
”På så sätt riskerar markägarnas utslagsröst att cementera motsättningar istället för att lösa dem via dialog och samverkan.”
Vidare klagar länsstyrelserna över att protokollen från älgförvaltningen är bristfälliga på så sätt att de inte ger information om det finns delade meningar i gruppen. I stället har länsstyrelsen fått höra i efterhand att det funnits olika syn i gruppen, långt efter besluten är tagna.