Senare års stormar med Gudrun och Per som främsta exempel ställde till stora problem för den spårbundna trafiken då mängder av omkullblåsta träd stoppade trafiken längs banorna långa tider.
För att undvika framtida tågstopp orsakade av nedfallna träd har spåren trädsäkrats. Träd som står så nära att de kan nå spåren har helt enkelt tagits bort.
– Man kan förstå behovet av det. Men trädsäkringen innebär att viltolyckorna ökar dramatiskt eftersom det blir så stora uppslag av begärligt viltfoder när stubbskott och rotskott skjuter fart, säger Jan Gustavsson som jagar och förvaltar älgstammen på en mark längs den hårt trafikerade järnvägen mellan Falun och Borlänge.

Mycket trafik

Området begränsas av viltstaketet längs E16 i väster och sjön Runn i öster. Tack vare viltstängslet finns ingen varg i området och jägarna har lyckats bygga upp en välbalanserad älgstam.
Men, längs med sjön går järnvägen och där dör betydligt fler älgar nu än innan trädsäkringen som genomfördes för ett par år sedan.
– Tidigare hade vi en tågdödad älg var sjunde till tionde år. Sedan i somras har sex älgar dött på järnvägen, säger Jan Gustavsson.
Järnvägssträckan är hårt trafikerad. Vid sidan om persontrafik och mer vanlig godstrafik transporteras också järn från Luleå till SSAB:s anläggning i Borlänge på sträckan.
Jan Gustavsson tycker nu att Trafikverket måste ta ansvar för den uppkomna situationen. Han tänker föreslå att ett försök där man leder bort älgar från spårområdet genom ensilageutfodring bekostas av verket.
– Ett femårigt försök där Trafikverket betalar för ensilage och det arbete som måste till vore lämpligt. Jag har tidigare ställt ut ensilagebalar till älgen under vintern och vet att det går att leda djuren till detta, säger han.

Fin älgstam

Claes Lindström är jaktvårdskonsulent på Jägareförbundet Dalarna. Han har informerats om älgolyckorna längs det aktuella spåret, och tycker det är tragiskt.
– Älgskötselområdet har gjort ett bra jobb och lyckats bygga upp en fin älgstam. Att många älgar dör på järnvägen innebär förstås en risk, säger han.
– Jag vet inte om det skulle fungera att leda bort älgarna från spårområdet med hjälp av ensilage, men det kan förstås vara värt ett försök, fortsätter Claes Lindström.
Jan Gustavsson inser att ett sådant försök kan innebära konflikter med markägare som menar att man lockar älgar till särskilda områden där risken för betesskador ökar.
– Ja, men man får hantera det då.

Sly måste röjas

Trafikverket har uppmärksammat problemet med viltolyckorna för spårbunden trafik. I en omfattande rapport behandlas flera aspekter av problemet, som är komplicerat och som inte kan lösas med enstaka åtgärder, menar man.
Men rapporten konstaterar också att vegetationsröjning kan minska olycksrisken. Längs särskilt drabbade områden måste man röja årligen. Om det går så lång tid som tre–fyra år mellan röjningsinsatserna ökar risken för olyckor, skriver man i rapporten.