Vart tar vildsvinen vägen efter jakten? Vilka går i grannens spannmål och vilka jagas på mina marker? Hur sprider sig unga honor, och hur vandrar unga galtar? Frågorna om vildsvinen är många men det finns få svar.

– Det tycks för mycket om vildsvinen. Jag håller på med de här djuren dagligen och vet fortfarande väldigt lite. Det är en gåta att inte samhället, forskare och intresseorganisationer försöker ta reda på mer, säger yrkesjägaren på Björkvik i Östergötland, Lars Schepler, till Svensk Jakt.

Vildsvin bara försvinner
Ett exempel på de gåtfulla vildsvinens beteende är deras uppträdande på foderplatserna på Björkvik. Där försöker man förstås ha koll på vildsvinen och räknar regelbundet hur många djur som finns på foderplatserna. Helt enkelt genom att åka runt och lysa med strålkastare.

– Vi kan observera 50, 60, 70 vildsvin på vissa foderplatser. En vecka senare, utan att vi haft någon jakt och utan att det förekommit några andra störningar, är de försvunna. Vart tar de vägen, frågar sig Lars Schepler.
En annan fråga som behöver svar är djurens rörelsemönster mellan näringssök och daglegor.
– Är vildsvinen vi jagar på Björkvik desamma som går i grannens spannmål flera kilometer härifrån? Något som har betydelse för hur jakten ska läggas upp. Hur fungerar utvandringen? Var tar de unga galtarna vägen, och vilken spridning finns bland de unga hondjuren? Det är så otroligt mycket vi inte vet när det gäller vildsvin, säger Lars Schepler.

Många svin märks
Pilotprojektet finansieras av Björkvik och Scheplers träningsanläggning för vildsvinshundar Boda. Markägare och jägare i älgskötselområdet är positiva, och vildsvinsfångsten ska bedrivas i godkända multitrap-fällor på några olika platser inom 8.000 hektar.

Tanken är att märkningen ska pågå i vår och i sommar och sträcka sig över hela nästa vinter. Förhoppningen är att kunna märka 50-100 unga vildsvin, så kallade überläufers, av båda könen.

– Vi ska märka dem med olika färgkombinationer beroende på var de fångas. Till exempel kan en galt som fångas hos oss få en röd märkning i höger öra, medan hondjuren får ett gult märke i det vänstra. Märkningarna är synliga på håll så att rapporter kan lämnas inte bara om märkta vildsvin som skjutits utan också de som observeras på längre avstånd, säger Lars Schepler.

Hoppas på fler
Hur resultatet ska användas är ännu så länge osäkert. Scheplers förhoppning är att fler aktörer med stort engagemang i vildsvinen, till exempel LRF, ska bidra.

– Det vi ska undersöka, exempelvis hur vildsvinen rör sig mellan åkermark där de letar föda och skogen där de tar lega, har stor betydelse för hur de ska jagas. Något som LRF borde vara intresserade av, säger Lars Schepler.

Han hoppas också att forskningen som i dagarna inleds i och omkring Björkvik ska få en fortsättning.

– Vi driver ett pilotprojekt. Förhoppningsvis ser andra värdet av ökad kunskap om vildsvinen och engagerar sig i en fortsättning.