Det är inte helt enkelt att jämföra hur mycket jaktbart vilt vi har idag, jämfört med tidigare. Det beror på vilka arter vi syftar på, och inte minst tidsperspektivet. Ju längre tillbaka vi går i tiden, desto sämre kunskap har vi dessutom för de flesta arterna. Ofta saknar vi samtidigt data från alla delar av Sverige.

Färre jaktbara arter idag

Går vi tillbaka hundra år så jagade vi en hel mängd olika arter som vi idag inte jagar, bland annat ett stort antal mindre fåglar.
Vi har följaktligen färre jaktbara arter idag än längre tillbaka, huvudsakligen beroende på att vi inte längre ser dem som en jaktbar resurs. I några fall har arter dessutom minskat så mycket att vi inte längre anser att stammen är jaktbar.
Långt tillbaka jagade vi exempelvis dubbelbeckasin, vilket inte är tänkbart idag då arten gått tillbaka kraftigt. Enkelbeckasinen har däremot tagits bort från listan över jaktbara arter trots att arten har en stabil eller ökande populationsutveckling.
I fallet enkelbeckasin var Jägareförbundet mot att arten togs bort från listan över jaktbara arter. Däremot anser vi knappast att vi bör återgå till att jaga alla småfåglar, som i södra Europa.
Lägger vi samman populationerna för alla arter som man kunde jaga vid förra sekelskiftet, så är det ingen tvekan om att vi både har färre arter och färre individer som vi kan jaga idag. Det gäller nationellt, regionalt och lokalt.
Den jämförelsen känns dock knappast relevant för de flesta av oss, eftersom jägarna av idag inte är intresserade av att exempelvis jaga sidensvans.

Älg

Låt oss istället titta på några av de viktigaste jaktbara arterna och börja med älgen. Enligt vår egen avskjutningsstatistik skjuter vi idag lika många älgar som i mitten av 1970-talet. Stammen växte då fortfarande, vilket innebär att avskjutningen inte balanserade tillväxten.
Vi hade därmed troligen en något större stam än idag, och stammen ökade under ytterligare några år innan den nådde sin topp i början av 80-talet.
Vi skjuter idag 55 procent av vad vi gjorde 1982, och har kanske två tredjedelar av antalet älgar vi hade under ”älgexplosionen”.
Samtidigt har vi ungefär tusen gånger så många älgar som i början av 1800-talet.
Vi skjuter idag cirka 100.000 älgar i Sverige. Det är mindre än de knappt 175.000 som sköts 1982, men är sett över en längre tidsperiod en hög siffra.

Rådjur

Rådjuret var precis som älgen nästa utdött i landet under delar av 1800-talet. Stammen har sedan dess genom god viltförvaltning åter kunna tillväxa och sprida sig över landet.
Idag skjuter vi cirka 100.000 rådjur, vilket är lika många som under tidigt 1980-tal.
Under de följande två decennierna fick rävskabben rådjursstammen att öka kraftigt, och vi sköt som mest över 380.000 rådjur år 1993.

Vildsvin och hjort

Vildsvinet har tillkommit som jaktbart vilt sedan 80-talet och idag skjuter vi nästan 100.000 vildsvin. Vi skjuter följaktligen ungefär lika många älgar, rådjur och vildsvin.
Även stammarna av dov- och kronvilt växer och sprider sig. Vi skjuter idag 31.000 respektive 6.000 dov- och kronvilt per år och antalet ökar varje år.

Toppåren påverkar fortfarande

De mycket starka älg- och rådjursstammarna under 80- respektive 90-talet gav mycket rika möjligheter att jaga klövvilt i stora delar av landet. Toppåren påverkar sannolikt fortfarande jägarkårens syn på vad som är en normal respektive god vilttillgång.
Vid tidpunkten för älgstammens maximum sköt vi sammanlagt cirka 275.000 klövvilt och vid tidpunkten för rådjursstammens maximum cirka 475.000, trots att avskjutningen på vildsvin, dovvilt och kronvilt var mycket låg.
Idag skjuter vi sammanlagt cirka 325.000 individer av de fem klövviltarterna.
Det är klart mindre än under ”rådjursexplosionen”, men fortfarande en mycket hög siffra historiskt sett.
Även i ett kortare tidsperspektiv så är dagens avskjutning hög. Vi skjuter idag mer än 50 procent fler klövvilt jämfört med 2006, då vildsvinstillväxten ännu inte satt fart och den nationella klövviltsavskjutningen låg på cirka 220.000.

Gåsstammarna växer

Samtidigt som klövviltstammarna växt så har även de jaktbara gåsstammarna växt kraftigt. Även avskjutningen har ökat och svenska jägare skjuter idag cirka 55.000 kanadagäss och grågäss.
Stammarna har dock ökat snabbare än avskjutningen och det finns ett stort utrymme för att öka avskjutningen av våra vanliga gåsarter, vilket troligen även skulle minska mängden skador på grödor. Flera arter av änder och ringduva har också ökat.

Starka stammar – hög avskjutning

Sammanfattningsvis så har vi nationellt sett starka stammar och hög avskjutning av våra klövvilt ur ett historiskt perspektiv, både på kort och på lång sikt.
Vi skjuter fler klövvilt idag än vi gjorde innan rovdjursstammarna började tillväxa.
Vidare skjuter vi lika många älgar som när vi reglerat ned stammen genom jakt på 80-talet, och lika många rådjur som innan rävskabben.
Fågeljakten erbjuder också en ökad jaktlig resurs.

Starka lokala variationer

Lokalt och regionalt kan självfallet klövviltstammarna ha ökat eller minskat, där rovdjursförekomst kan vara en viktig anledning till minskningar i rovdjursbältet.
Samtidigt har vi några av Sveriges starkaste älgstammar på sina håll inom rovdjursbältet. Det handlar då om områden där jägarna inte skjutit ned stammen för lågt innan vargen etablerat sig.
Efter etableringen har jägarna sedan reducerat sin jakt, dels för att man är rädd om sina hundar och dels för att kompensera för vargens uttag. Därmed har en älgstam som tidigare reglerats genom jakt kunnat tillväxa.

Inte bara vilttillgången styr

Det finns ingen annan rättvisande beskrivning än att vi nationellt sett har mycket starka jaktbara viltstammar i Sverige. Samtidigt är det självfallet viktigt att vara tydlig med att förhållandena varierar starkt på lokal och regional nivå. Det finns dock inget generellt mönster där vilttillgången genomgående är dålig i rovdjursbältet, men annars god.
Det är även viktigt att inse att det inte räcker med tillgång på vilt för att kunna jaga med hund på samma sätt som tidigare. Rovdjuren påverkar jakutövandet även på andra sätt än genom vilttillgången.

Fredrik Widemo
Forsknings- & miljömålsansvarig Svenska Jägareförbundet