Skogsbolagens behandling av älgen och myndigheters hantering av älgförvaltningen innebär ett totalt vanstyre av älgstammen.

Jag är jägare sedan två decennier tillbaka, men har aldrig skjutit någon älg, trots att jag deltagit i många älgjakter. Som läget nu är för älgstammen vill jag inte göra det heller.

Jag vill inte jaga älg förrän stammen kan sägas vara livskraftig och stark igen. Äldre jägare som jag umgås med och som var med under älgexplosionen vittnar om att älgkalvarna numera är skrämmande små i jämförelse med när älgstammen var livskraftig.

Flera förslag

Jag vill återigen ge förslag på vad som kan göras för att få utvecklingen att vända för älgen.

Steg 1: Verkställ ett nationellt jaktstopp på älg under fem–sex års tid, låt nya kalvar födas och bli vuxna.

Steg 2: Återintroducera jakten med en ny förvaltningsplan för älgen. Där föreslår jag att vuxna hondjur ska sparas, jakt på tjurar och ett begränsat antal kalvar tillåts. Den här avskjutningsmetoden praktiseras också under fem–sex år.

Steg 3: Öka avskjutningen eller bibehåll en låg avskjutning beroende på hur det har gått.

Där jag jagar i dag har vi använt den här metoden på rådjur, att spara hondjuren och skjuta bockar samt kid. Resultatet är en mycket fin rådjurspopulation.

Samspel med viltet

Vad gäller skogsförvaltningen så är jag övertygad om att den kan samspela med viltet. Genom att plantera och främja växter som älgarna gärna äter före tallplantor. Finns det rikligt med föda till älgen så bör betesskador på skog minska.

Avslutningsvis vill jag uppmana alla jägare att gå samman, tillsammans är vi en stark röst och kan vända utvecklingen. Det är antingen eller, ska vi ha älg kvar att jaga eller ska den svenska älgjakten vara ett med historieböckerna?

Det är nu vi avgör vad vi vill lämna över till kommande generationer jägare.

Erik Book