Om drygt nio månader är det val i Sverige. Ett val där alla med lika rösträtt väljer sina företrädare för de nästa fyra åren i frågor som ligger dem nära hjärtat.
Så har det varit sedan det första fria valet till andra kammaren 1921 och tack vare de fria valen har Sverige utvecklats till ett av världens bästa länder att bo och leva i.
I Sverige har vi på ett unikt sätt bland annat lyckats kombinera respekten för den enskilda äganderätten, allmänhetens tillgång till naturen och ett långsiktigt utnyttjande av det överskott naturen har att ge.
I november 1994 röstade Sveriges medborgare, i en rådgivande omröstning, ja till att ansluta sig till EU. Ett EU vars natur låg i spillror efter generationers interna strider om, och missbruk av, resurser i ett system baserat på kortsiktiga ekonomiska vinster. Ett EU som byggt sin naturvård på regler och straff i stället för involvering av de människor som lever av och nära naturen.
Jag har inte sett eller hört någon som kan peka på ett annat EU-land som kan uppvisa en bättre och långsiktigare naturvård än Sverige och det riktiga, eller naturliga om man vill, hade givetvis varit om resultaten fått tala för sig och EU hade lärt sig av Sverige i naturvårdsfrågor. Men ikke!

Plötsligt ett hot
I dagarna har vi i stället sett personer som påstår sig företräda den svenska naturvården hävda att vår demokrati är ett hot mot naturen.
Personer som hävdar att de representerar folket vilja trots att omröstningar i riksdagen visar att de endast har stöd av knappt 15 procent av de folkvalda. Personer som leder organisationer som stöds av utländskt privat kapital och/eller representerar små organisationer, bildade för mindre än 20 år sedan, med bara en fråga på programmet.
Personer som påstår att deras tolkningar av EU-regler skrivna för snart 25 år sedan, för ett EU som såg helt annorlunda ut än dagens, är mer värda än den svenska demokratin.

Ett par frågor
Vad är det som gör att det system som varit förutsättningen för att Sverige idag är ett föregångsland i naturvårdsfrågor helt plötsligt definieras som ett hot mot den samma naturen?
Varför skulle de som verkligen lever med, av och nära naturen utgöra ett hot mot den samma?
Jag har ställt samma frågor till representanter för dessa föreningar, det vill säga Svenska rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden men än så länge utan att få svar.
I stället ser jag Mikael Karlsson, ordförande för Naturskyddsföreningen, i en debattartikel i dagarna gå ut och föreslå att Sverige ska upprätta en ”grön” investeringsfond.
Han säger sig vilja ersätta det system som faktiskt byggt upp den svenska naturen med ett system byggt på det privata kapitalets kortsiktiga vinstintressen. Det är samma system som redan kört EU:s egen natur i botten.

Håller ni med?
• Svenska politiker, ser ni verkligen inte vad som är på väg att ske?
• Svenska politiker, tänker ni sälja vår svenska natur till EU:s privata kapital?
• Svenska politiker, ser ni inte att de tänker köpa vår natur med era väljares, det vill säga våra egna pengar?
• Svenska politiker, ser ni inte att vi är på väg tillbaka till tiden före 1921?

Representanter för Alliansen och S, håller ni med MP och V när de säger att den svenska demokratin utgör ett hot mot den svenska naturvården eller tänker ni leva upp till det förtroende ni fick av dem som röstade på er i förra valet? Som röstade på er för att ni ville fortsätta utveckla den svenska naturvården med demokratiska medel?

Mats S Johansson