Den oron är ett reellt hot mot betesdrift med främst får som har den största betydelsen för den biologiska mångfalden, det öppna landskapet och strandbetena. Många har slutat jaga med hund i vargområdena.
Vi har en ny rovdjurspolitik, beslutad av Sveriges riksdag, som äntligen ger en möjlighet att börja förvalta vargstammen med möjlighet att nå ett läge där människan sätts i första rummet. Nu måste myndigheterna börja följa demokratiskt fattade beslut. Läget är akut i de värst drabbade områdena i Mellansverige.

Teoretisk exercis
Men byråkratin kring varghanteringen har återigen hamnat i en teoretisk exercis med siffror, förvaltningsplaner och miniminivåer. Samtidigt möter landsbygdens folk ingen förståelse från vargromantikerna.
WWF skriver till exempel att ”Vargens möjligheter att överleva i dag beror på om vi människor vill dela med oss av livsrum och skogens bytesdjur”. Man bortser helt ifrån att vargen är ett av världens vanligaste rovdjur och från att den dödar tamdjur.
En icke folkvald minoritet tillåts idag att regera genom små intresseorganisationer som överklagar alla försök till vargjakt. Det är grupper som själva inte har kostnader eller obehag av rovdjuren. Att detta får många landsbygdsbor att tvivla på rättssamhället är inte konstigt.

Beslut måste verkställas
Mitt i denna röra står de enskilda djurägarna utan någon vettig möjlighet att påverka sin situation. Under sommaren har vi nästan varje dag kunnat läsa om vargangrepp på tamdjur. Rovdjursavvisande stängsel har visat sig inte fungera. Till och med hästar har angripits vilket inte skulle kunna ske enligt vargivrarna. Skyddsjaktsansökningar avslås och beslut om jakt överklagas.
Det här kan inte få fortgå! Riksdagsbeslutet om förvaltning av vargstammen måste effektueras snarast. Rovdjursstammarna måste genom jakt hållas på en nivå som kan accepteras av berörda människor.
Rätten till skyddsjakt på eget initiativ måste förstärkas genom att rovdjur som kommer för nära ska tas bort. Samma regler måste gälla för skydd mot varg som när räv tar höns i hönsgården.
För det första måste berörda människor veta att man har rätten agera när deras egendom och livskvalitet hotas och det utan att man drabbas av repressalier och hot om rättsliga påföljder. För det andra för att förhindra avel på oskygga individer.

Oroande signaler
Inför valet är det mycket oroande att höra att både MP och V, efter en eventuell valseger, tänker riva upp riksdagsbeslutet om rovdjurspolitiken. Även socialdemokraternas jaktpolitiska talesperson Helén Petersson, säger att S kommer att ”riva isär” rovdjursbeslutet vid ett eventuellt regeringsskifte efter valet. Detta trots att S stödde riksdagsbeslutet.
Det vore mycket olyckligt för landsbygden om så skedde.
Det är hög tid att komma till skott i rovdjursförvaltningen!

Christer Eriksson (C)
Riksdagskandidat Västmanland