600 vargar är också nästan dubbelt så många som Naturvårdsverket tyckte att vi skulle ha om man fått bestämma själv, utan inblandning av kritiskt granskande intressenter och forskare.
Rätten att bestämma om vargjakt är nu delegerad till länsstyrelserna. Det är nu upp dem att se till att stammen minskas till i närheten av den nivå Naturvårdsverket beslutat, till runt 300 vargar.
När län som Gävleborg, Västmanland och Västra Götaland rimligen kommer att besluta om vargjakt, gäller det att Naturvårdsverket lever upp till riksdagsbeslutet och tillåter jakt på minst 200 vargar kommande vinter. Till detta kommer nödvändig skyddsjakt, vargar som skjuts enligt paragraf 28, med mera.

Får aldrig nog
Att länsstyrelsernas beslut kommer att överklagas till Naturvårdsverket är det väl ingen som betvivlar. Värnargrupperna kommer aldrig att tycka att det är tillräckligt med varg. Då gäller det för verkat att visa vad ett riksdagsbeslut betyder.
EU har inte haft några synpunkter, Kammarrätten hade det inte och rimligen kommer inte Högsta förvaltningsdomstolen att ha det, om man följer prejudikatet från EU-domstolen.
Det vore konstigt och rent förödande för förtroendet för rovdjurspolitiken om det inte beviljas beståndsreglerande jakt på 200 vargar kommande vinter. Då är demokratin satt ur spel av tjänstemän som uppenbarligen har en egen agenda.

Ett litet steg
Nu är det upp till länsstyrelser och Naturvårdsverket att visa att riksdagens beslut gäller och respekteras av våra myndigheter.
Nu har faktiskt Naturvårdsverket och länsstyrelser en möjlighet att påbörja en renovering av sitt minst sagt skamfilande förtroendekapital.
Den gångna vinterns vargjakt var ett litet steg i rätt riktning. Visa att ni har tillräckligt med respekt för både riksdag och folkvilja för att våga ta ett rejält kliv i rätt riktning!

Björn Isaksson
Bottnaryd