Om man lusläser Art-och habitatdirektivet och alla de förklaringar och domar som rör jakt på strikt skyddad art genom dispenser eller undantag förstår man att läget långt ifrån är klart.
Att ett land vid enstaka tillfälle kan få rätt att licensjaga strikt skyddad varg när alla kriterier är uppfyllda är inget konstigt. Men att som många nu tycks tro att vi per automatik kan åberopa dessa dispenser år efter år är inte förenligt med direktivet. Där kommer bevarandesidan att hitta vägar att hindra vargjakten.

Ingen kommentar
EU-kommissionen har vad jag förstår ännu inte kommenterat den svenska vargjakten. Kommissionen har med hjälp av sin expertpanel och rådgivare i rovdjursfrågor, LCIE, (Large carnivore initiative for Europe, som är ensammanslutning av biologer och forskare med målet att återintroducera de stora rovdjuren i Europa) under det senaste året givit ut sin önskevision av rovdjurspoulationen i Europa.
Läsningen av detta dokument är skrämmande för alla som berörs av rovdjuren i sin vardag.
Målet är eller har varit att fylla Europa med de stora rovdjuren, i synnerhet varg. Detta mål är på många håll redan uppnått men protesterna blir allt större och mer högljudda.
Politiker i de mest drabbade länderna börjar agera. Därför har LCIE på senare tid börjat ändra sin strategi, trots Art- och habitatdirektivets stränga skrivning, och menar nu att viss jakt kan godtas men fortfarande inom ramen för vargen strikt skyddad i bilaga 4 i direktivet. Med detta hoppas man kunna ta udden av de mest högljudda protesterna i medlemsländerna.

Sämst tänkbara
Detta senario är det sämsta tänkbara. Vi kommer fortfarande att ha vargen som strikt skyddad i bilaga 4 men får möjlighet till marginell jakt under dispens. EU och kommissionen, läs LCIE, har fortfarande full kontroll över Europas vargar.
Ett annat resultat av detta är att vi får en fortsatt men mindre ökning av vargstammen som vissa grupper i Sverige kan nöja sig med. Vad vi då får är en förvaltning av en redan ohållbar situation.
Årets vargföryngring på upp emot 50 kullar ger upp till 200 valpar i år. Räknar vi med en licensjakt på 45 djur, vargar som skjuts med stöd av paragraf 28, skyddsjakt, trafikdöd och annat så hamnar vi på cirka 120 djur. Då ökar stammen med 80 djur.
Naturvårdsverket som bara lyder en herre, nämligen LCIE, har till fullo anammat detta upplägg.
Men miljöorganisationerna motsätter sig denna urvattning av Art- och habitatdirektivets bilaga 4, strikt skyddad, och kommer med största sannolikhet att med alla till buds stående medel försöka obstruera all jakt med hjälp av överklaganden till domstol.

Ett tredje alternativ?
Nu är då frågan? Pest eller kolera? Eller ett tredje alternativ?
För att bringa ordning i förvaltningen av varg inom EU måste en nedklassning av vargens skyddsstatus från bilaga 4 till bilaga 5 kunna ske per automatik när vargpopulationen uppnått GYBS i respektive land.
Med vargen klassad till bilaga 5, skyddad, ger det respektive medlemsland rätten att själv utforma sin vargförvaltning. Dessutom kan inte jakten bli föremål för överklaganden.
Denna ändring i Art- och habitatdirektivet är den viktigaste och mest brådskande åtgärd som våra politiker har att arbeta med.
Kommer inte en sådan ändring till stånd inom en snar framtid riskerar vargförvaltningen i Sverige och andra EU-länder att urarta i en så kallad lokal förvaltning utom all myndighetskontroll.
Ändringen i Art- och habitatdirektivet är också brådskande med tanke på det av Naturvårdsverkets pågående projektet Claws and Laws, som syftar till att ändra förutsättningarna för bestämmande av GYBS och göra detta underställt EU och EU:s lagstiftning.
Sker detta tappar vi allt inflytande vi har kvar över vår rovdjursförvaltning.

Gunnar Jakobsson