– Detta är en revidering som vi såg oss tvungna att göra när rovdjurspropositionen kom, och som vi började diskutera med departementet i juni, säger Hjalmar Croneborg till Svensk Jakt.
Han hänvisar till att det är en missuppfattning av skrivningen i det artfaktablad som Artdatabanken publicerat om lodjur, som ligger bakom ändringen.
– Min bild är inte att man räknat om eller räknat fel, det är ett missförstånd i formuleringen på faktabladet, om att det fanns 700 lodjur utanför renskötselområdet. Vi har ingen anledning att säga att våra data är fel.
– Vi publicerar artfaktablad över rödlistade arter. Det är oftast någon expert som är huvudförfattare. Sedan lång tid är Robert Franzén huvudförfattare för lodjur men det betyder inte att han är vår enda kunskapskälla utan vi tar hänsyn till alla kända data, säger Hjalmar Croneborg.
1995 arbetade Robert Franzén på Naturvårdsverket som då hävdade att det bara fanns 200 lodjur i Sverige. Idag finns han på Rovdjursföreningen.

Titta framåt

Men Hjalmar Croneborg tycker inte det är intressant att blicka bakåt och tycka om hur många lodjur som fanns 1995.
– Det viktiga är ju att titta framåt och se hur många lodjur som behövs för att stammen ska må bra. Det vore bättre om alla la fakta på bordet och kom överens om det, säger han.
Han tror heller inte att siffran 1.700 lodjur år 1995 skulle påverka riksdagens beslut om rovdjurspropositionen.
Svensk Jakt har begärt att få ut det underlag som Artdatabanken har för att ändra antalet lodjur vid Sveriges EU-inträde.

Överskattning

Rovdjursforskaren och forskningsledaren Olof Liberg vid Grimsö forskningsstation (SLU) kommenterar Artdatabankens uttalande om att Sverige hade 1.700 lodjur vid EU-inträdet 1995 så här:
– Detta är märkligt. 1995 gjordes den första totala uppskattningen av lodjur i landet byggd på verkliga inventeringar, och rapporterades i en rapport, som jag var författare till och som Gunnar Glöersen var medförfattare till. Siffran för hela landet var 1.000.
Det var en rapport 1993 som gav 700 lodjur.
– Var Artdatabanken har fått 1.700 från har jag ingen aning om. Naturvårdsverkets subjektiva skattning av stammen vid den tidpunkten var 200 djur, och ansvariga tjänstemän där blev mycket misstänksamma mot ovan nämnda rapport, som man trodde var en kraftig överskattning, säger Olof Liberg.
Då uppfattades det som negativt med höga siffror, fortsätter han.
– Nu är det ett annat läge. En hög siffra skulle gynna bevarandeintressena. Och det kan tilläggas att 1993 och 1995 använde vi generösare kriterier än idag. Med samma inventeringsmetoder som används idag hade siffran 1995 sannolikt varit lägre än 1.000 lodjur, säger Olof Liberg.