– Jag tror att skyddsjakten är det främsta instrumentet för att reglera vargstammen, sade utredaren Peter Egardt i samband med fredagens presskonferens, då han presenterade sin utredning.

”Förenkla skyddsjakten” var också en av de viktigaste punkterna i Egardts förslag till förändringar kring vargfrågan. I utredningen föreslås att ny lagstiftning ”bör förtydliga skyddsjaktens del i förvaltningen och sätta tydligare kriterier för när skyddsjakt kan ske på eget initiativ och när myndigheter kan besluta om sådan”.

Svensk Jakt tog en pratstund med utredningens huvudsekreterare Lennart Nordvarg, för att få veta mer om hur man resonerar kring skyddsjakten. Han tycker att den nuvarande situationen är besvärlig när det handlar om skyddsjakt, bland annat eftersom förvaltningsrätten stoppat skyddsjakt – efter överklagan – eftersom det inte gick att avgöra identiteten på den aktuella vargen. Det vill säga: huruvida den var ”genetiskt viktig” eller ej.

”Omvänd bevisbörda”

Utredningen föreslår istället ”omvänd bevisbörda”. Det vill säga om det inte är dokumenterat att den angripande vargen är ”genetiskt viktig”, så ska det vara möjligt att skyddsjaga den. Vad gäller fäbodbruk, rennäring och djurhållning på skärgårdsöar föreslår utredningen att skyddsjakt ska beviljas vid första angreppet på frigående djur.

• Det gäller alltså inte en ”vanlig fårbonde”?

– Nej, vi tror inte att det skulle hålla juridiskt gentemot art- och habitatdirektivet. Det förslag vi lägger kan man argumentera för, eftersom man då redan provat de skadeförebyggande åtgärder som står till buds vad gäller frigående djur. Det vill säga: varje enskild djurägare ska inte behöva pröva det på nytt, säger Lennart Nordvarg.

• Lägger ni något förslag för de ”vanliga fårbönderna”?

– Ja, vi föreslår att om man har rovdjursavvisande stängsel som är godkänt av länsstyrelsen och ändå får ett angrepp, då ska man också få skyddsjakt redan vid första angreppet.

GYBS – fortsatt knäckfrågan

Det blev vid fredagens presentation av utredningens förslag ännu en gång tydligt att definitionen av begreppet gynnsam bevarandestatus, GYBS, är ett forsatt krux. Åtminstone så länge Sveriges politiska ledning inte satt ned foten i frågan.

Enligt EU:s rovdjursriktlinjer ska gynnsam bevarandestatus sättas ”betydligt högre” än minsta livskraftiga population, som på vetenskaplig grund går att räkna fram. Detta gjordes tidigare i år, då Skandulv-forskarna beräknade minsta livskraftiga population till 100 vargar. Men gynnsam bevarandestatus går inte att beräkna vetenskapligt, utan måste beslutas av någon – på mer eller mindre subjektiv grund.

Peter Egardt var nu mycket tydlig med att behovet av att snabbt bestämma gynnsam bevarandestatus.

– Jag skriver i utredningen att man skyndsamt bör göra detta, och det ska inte behöva ta särskilt lång tid, sade Egardt vid presskonferensen.

En politisk bedömning

– Gynnsam bevarandestatus är en vetenskaplig fråga i grunden, vad gäller minsta livskraftiga population, men sedan blir det en form av politisk bedömning, säger Lennart Nordvarg.

– Gynnsam bevarandestatus är i mångt och mycket knäckfrågan. EU:s rovdjursriktlinjer, som är en del av art- och habitatdirektivet, är ju framtagna särskilt för att rovdjuren är ett särskilt konfliktfyllt område, att det är mycket skador och att man måste ta hänsyn till det också. Det är därför den här konstruktionen finns: för att man inte kan behandla rovdjuren riktigt som man gör med en del andra arter, utan här måste man även ta andra hänsyn. Och därmed blir det en politisk fråga.

– Det handlar om att ta beslut, som är ”betydligt över” minsta livskraftiga population. Det kan inte vara så svårt, tycker vi. Och vi är övertygade om att EU inte kommer att bråka med Sverige bara man tar det beslutet, och bestämmer gynnsam bevarandestatus, säger Lennart Nordvarg.

• Har ni i utredningen träffat EU:s tjänsteman under resans gång?

– Ja, vi har vid två tillfällen träffat tjänstemännen vid EU-kommissionens generaldirektorat för miljö.

• Är det på beskeden ni fått därifrån som ni bygger den här uppfattningen? Att om Sverige bara bestämmer gynnsam bevarandestatusm så kommer de inte att driva ärendet vidare?

– Ja, deras budskap är tydligt: Fatta ett beslut, och gör det snabbt. Sedan säger de också att antalet vargar inte är så viktigt, utan det viktiga är att kunna visa att de genetiska problemen förbättras. Inte att de blir lösta, men att vi kan visa för Bryssel att genetiken förbättras. Då kommer de inte att bråka om antalet vargar, säger Lennart Nordvarg, huvudsekreterare i Vargkommittén.