Kärnan i det avsändarna kallar Svenskt skogsbruks mål för skog och klövvilt är att minst sju av tio föryngrade tallar ska vara oskadade av viltbete. De två andra huvudmålen är mer diffusa: att det i hela Sverige ska vara möjligt att föryngra skogsmarken med lämpligt trädslag samt att rönn, sälg, asp och ek ska kunna bli trädbildande i hela landet, där de är naturligt förekommande.

Dokumentet har tagits fram av Skogsindustrierna, Bergvik skog, LRF Skogsägarna och Sveaskog. Det ska användas som underlag i debatten, och för att öka trycket på beslutsfattarna. Till exempel fick viltvårdsdelegationen i Jönköpings län sig målen tillsända så snart de offentliggjorts.

Med de nya gemensamma målen blir vi tydliga i vårt arbete på såväl nationell som regional och lokal nivå, säger Ronny Löfstrand, Sveaskog, som är ordförande i skogsbrukets samverkansgrupp för älgförvaltning.

Jägarnas ansvar

Jägareförbundets klövviltkonsulent Göran Bergqvist har studerat företagens målsättningar och funnit några nyheter, även om mycket är detsamma jämfört med tidigare dokument av det här slaget.

Göran Bergqvist, klövviltkonsulent på Jägareförbundet. Foto: Jan Henricson

Det som är sig likt är att man inte någonstans talar om foderskapande åtgärder, man ser enbart en minskning av viltstammarna som ett medel att nå målet. Där måste vi jägare anlägga ett annat synsätt och framföra hur viktigt det är att åstadkomma bete för viltet. Det handlar helt enkelt om att ta hänsyn till viltstammarna i planeringen av skogsbruket, säger Göran Bergqvist.

Han noterar att företagen har övergivit 2-procentmålet vad gäller skadade tallar. Nu talar man om ett intervall när det gäller årliga så kallade ÄBIN-skador.

 En välvillig tolkning är att man har insett att det finns lokala variationer som man måste ta hänsyn till, säger Göran Bergqvist.

Huvudsaken i målsättningen är att minst sju av tio föryngrade tallstammar ska vara oskadade vid fem meters höjd.

Det här är ett utmärkt argument för att skogsbruket ska jobba för att ha fler tallar i sina föryngringar. Nu tror jag i och för sig att det blir svårt att få dem att hålla tio tusen plantor per hektar, men argumentet finns där, säger Göran Bergqvist.

Älgar till vargen

Han har också räknat på vad målet innebär när det gäller hur många älgar vi kan ha. Modellen han använt har tidigare redovisats i Svensk Jakt nr 4/2006.

Jag har räknat med att 40 tallar per år och hektar får skadas. Det innebär i sin tur att 200 tallar per hektar får betas. Under normala förutsättningar angående vinterperiodens längd så innebär det att vi kan ha cirka fem älgar per tusen hektar i vinterstam, säger Göran Bergqvist.

I företagens måldokument listas också ett ramverk för hur skogsbruket ska arbeta för att nå de uppsatta målen. Bland dem kan man bland annat läsa att rovdjursförekomst inte får innebära att klövviltstammarna tillåts öka om det leder till oacceptabla skogsskador.

Det förhållningssättet innebär att i vargrevir där skogsbruket endast accepterar fem älgar per tusen hektar i vinterstam så tar vargen hela tillväxten, det blir inget över till jägarna, konstaterar Göran Bergqvist.

Läs mer:

Svenskt skogsbruks mål för skog och klövvilt kan laddas hem här.