På Lilla Karlsö har Gotlands naturskyddsförening en lång obruten serie av ejderinventeringar. Där, liksom på andra håll i Östersjön och i Västerhavet, har man sett att ejdern minskat dramatiskt, särskilt snabbt har det gått de senaste åren.

Björn Hjernqvist från Naturskyddsföreningen lanserade teorin att en stor minskning av Östersjöns märlkräftor har påverkat ejderungarnas överlevnad negativt.

 Ejderpopulationens tillväxt från mitten av 1970-talet hängde ihop med att blåstången minskade och grönslicket ökade i Östersjön. I grönslicket finns mängder av märlkräftor som är stapelföda för ejderungarna. Ejderns minskning de senaste åren har skett parallellt med att blåstången kommit tillbaka, sa Björn Hjernqvist på seminariet.

Han visade också en graf där ejderpopulationens utveckling stämde exakt med hur grönslicket tog över på blåstångens bekostnad.

 Grönslickets tillväxt var en effekt av ökade kvävenivåer i havet. Sedan har vi jobbat med att minska kvävenivåerna och grönslicket har minskat, samtidigt som ejdrarna blivit betydligt färre. Alltså, önskade miljömål kan påverka ejdern negativt, fortsatte Björn Hjernqvist.

Sjöfågelseminariet i Gryts skärgård arrangerades av Svenska Jägareförbundet och Sveriges Ornitologiska Förening gemensamt. Hans von Essen från Jägareförbundet och Dennis Kraft från SOF hälsade välkommen. Foto: Jan Henricson

Dåliga blåmusslor

Danske andfågelforskaren Karsten Laursen hade också näringsbrist som tema i sitt föredrag. För hans del gällde det kvaliteten på blåmusslor, som utgör stapelföda för ejdern vintertid.

 Om inte ejderhonorna kan bygga upp sitt fettlager under vintern fungerar inte häckningen eftersom hon äter mycket lite under den tiden. Vi har sett att kvaliteten på blåmusslorna blivit sämre, sa Karsten Laursen.

Mikael Kilpi från Finland kopplade, liksom Björn Hjernqvist, ejderns tillbakagång till framgångar i miljö- och naturvårdsarbetet. Han kunde från sin forskning peka på ett tydligt samband mellan havsörnens starka återhämtning och ejderns tillbakagång. Det skulle också förklara varför hanfåglarna dominerar i populationen.

 För havsörnen utgör ruvande ejderhonor ett förhållandevis enkelt byte. Vi ser att ejder som häckar på skogsbeklädda öar klarar sig bättre än de som väljer kala öar och skär, sa Mikael Kipli bland annat.

Under seminariet diskuterades också andra orsaker. Lennart Balk från Stockholms universitet var övertygad om att bristen på tiamin, vitamin B1, var orsaken. Kjell Larsson från högskolan på Gotland pekade på oljeutsläpp och bifångster vid fiske, kanske i första hand gällande alfågeln som har en nedgång liknande den för ejder.

Snabb minskning

Fågelforskaren Martin Green från Lunds universitet ville sätta in ejderns minskning i ett större sammanhang. Han visade resultat av inventeringar över lång tid där man kunde följa en mycket stor ökning för ejdern, men också en stor minskning.

För min del är variationen i sig inte särskilt oroande. Fågelpopulationer ökar och minskar naturligt. Men att det gått så snabbt de senaste åren manar till eftertanke. Det kan mycket väl bero på att det är något grundläggande fel i Östersjöns vatten, sa Martin Green.

Lena Ek Foto: Jan Henricson

Vid den efterföljande diskussionen, då också miljöminister Lena Ek deltog, var deltagarna överens om att det är flera orsaker som spelar roll för nedgången bland ejder, alfågel, svärta och sjöorre. Och att mer forskning behövs.

Lena Ek är inte beredd att göra några särskilda forskningsinsatser riktade mot de aktuella sjöfåglarna.

 Det går inte till på det viset. Men jag ser gärna att de myndigheter som har att fördela forskningsmedel satsar på de här frågorna, sa Lena Ek till Svensk Jakt efter seminariet.