Jägareförbundet Halland anser att ett förbud mot stödutfodring, framför allt under hårda vintrar, sätter stopp för en av de viktigaste stöttepelarna för jakt, att man ska vårda viltet. Förbundet har överklagat saken ända upp till regeringen, men även där fått avslag.
Länsstyrelsen har hävdat att stödutfodring främjar en explosionsartad ökning av vildsvinsstammen. Den stora mängden vildsvin ger skador på naturen istället för att främja den.
– Det är inte så det fungerar. Man får inte stödutfodra något vilt över huvud taget. Inte heller till exempel rapphöns, säger Ulf Carlson, ordförande i Jägareförbundet Halland.

Jaktförbud

Han menar att länsstyrelsen inte följer Naturvårdsverkets direktiv för naturreservat.
– De lägger till exempel ofta in jaktförbud där det inte finns anledning till det, säger Ulf Carlson.
Ett sådant exempel är Storemosse nordost om Veinge i Laholms kommun som har blivit naturreservat. Fågeljakt och stödutfodring av vilt tillåts inte inom reservatet. Då var länsstyrelsens motivering att jakt inte skulle gynna den biologiska mångfalden.
– Men man gynnar inte de sällsynta arterna genom att förbjuda jakt på andra arter, sa jaktvårdskonsulent Karl–Johan Brindbergs, när Svensk Jakt skrev om saken i mitten av maj.

Bekräftar

Karl-Edvin Axelsson, jakt- och viltvårdsrepresentant i länets viltförvaltningsdelegation, bekräftar uppfattningen att Naturvårdsverkets direktiv för naturreservat inte följs i Halland.
– Det gör de inte och verket gör inget åt det, säger han.
Frågan om förbud mot stödutfodring har inte varit uppe i viltförvaltningsdelegationen.
– Vi har en landshövding som tydligt uttryckte att viltförvaltningsdelegationen var en riktigt dålig idé. Och det är enskilda tjänstemän eller handläggare som grundar sina beslut på tyckande, anser Karl-Edvin Axelsson.

Hänvisar till beslut

Länsstyrelsen hänvisar till sitt svar i regeringsbeslutet angående naturreservatet Åsbygget:

”Då det gäller stödutfodring under särskilt hårda vintrar kan och bör sådan utfodring ske men utanför reservatets gränser. Viltet rör sig till sådana platser där utfodring sker och uppehåller sig där, vilket är en viktig anledning till förbudet mot stödutfodring. Reservatat omfattar 120 hektar och ingenstans är det längre till reservatsgränsen än 400 meter.”

Man anser att stödutfodring åstadkommer trampslitage, näringsläckage och gödningseffekter, samt en onaturlig och trist miljö för reservatsbesökaren.
Länsstyrelsen skriver också att reservatsbestämmelser kan formuleras så att de tar över andra bestämmelser i lagstiftningen då de står i strid med reservatets syfte.