Effektiv minkfångst vid vattendrag bygger på fällans placering. I alla fall så länge det är barmark och innan isläggningen börjat. Fällan ska stå så att minkens naturliga vandringsväg går genom densamma. Sedan kan du med olika arrangemang bygga styrhinder, som leder minken in i fällan.

Grundprincipen är att hindret ska skära av minkens naturliga vandringsväg och att fälltunneln ska utgöra den lättaste och naturligaste vägen förbi hindret.

Stark dragningskraft
Men att bygga så kallade minkspärrar går inte lika lätt överallt. Längs låga och sanka stränder får man ta till andra knep.

Trävirke, som ligger i eller intill vatten, har en stark dragningskraft på minken och en spång som leder ut till en liten flotte är en svår frestelse för den alltid nyfikna minken.
Flotten spikas ihop av några brädstumpar. Som flytelement kan du använda vanlig frigolit. Tomma plastflaskor eller plastdunkar fungerar också bra. Flottens längd och bredd anpassas efter flytelementens storlek.

Sedan är det bara att spika fast spången tvärs över flotten och skjuta ut skapelsen i vattnet, fem–sex meter eller så långt spången räcker.

Fällan placeras på spången en bit från flotten. Den kan också placeras på flotten och även maskeras med exempelvis torv eller vass, som surras fast med järntråd.
Viktigare ändå är att se till att spången är väl förankrad i landfästet, annars riskerar du att hela härligheten seglar sin kos om det börjar blåsa eller om vattnet stiger.

I små bäckar kan du utesluta spången och bara ankra ut flotten på mitten och ställa fällan mitt på. Minken är så nyfiken att den tar sig ut till flotten även utan den enkla väg som en spång erbjuder.

Lämpliga fällor är slagfällor av genomgångstyp, alltså fällor med två öppningar, och som är försedda med tramputlösning.

Fällorna behöver inte betas. Lite sjöfågeldun kring öppningarna och i fälltunneln för att väcka minkens intresse skadar dock inte.