Svensk Jakt har kartlagt omfattningen av djurrättsaktivismen och hoten mot jägarna i Europa. Sverige var ett tag ett av de mest drabbade länderna i EU. Kulmen nåddes i samband med de allvarliga hoten mot en minkfarmare i Skaraborgs län. Fem djurrättsaktivister greps, tre män och två kvinnor, misstänkta för att bland annat ha kastat in en yxa hos en familj medan de låg och sov, där det stod ”Minkfarm = död” på yxskaftet.
Sedan dessa aktivister greps hösten 2013 och senare dömdes till fängelsestraff för drygt ett år sedan har antalet allvarliga hot från djurrättsaktivister minskat. Både Säkerhetspolisen och rikskriminalpolisen uppger att aktiviteten från extrema djurrättsaktivister är tämligen låg i Sverige för närvarande.
Liknande bild ger lantbrukarnas riksförbund, LRF.
– Jag tror jägarna är mer utsatta än lantbrukare och köttproducenter. Det senaste året har jag inte hört talas om några allvarliga fall, sen verkar det också rätt lugnt vad gäller hot mot pälsdjursföretagare, säger Anders Drottja, krisberedskapsansvarig vid LRF.

Vargjakten

Torstein Norman är chef för Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelsetjänst:
– När det gäller inhemskt brottsaktivism med en politisk touch så ligger det på Säpo. För vår del bedriver vi för närvarande inget aktivt underrättelsearbete vad gäller djurrättsaktivismen. Dessa grupperingar är vad vi vet i dag inte så aktiva som de var tidigare.
Torstein Norman tror dock att vargjakten kan locka fram personer som ägnar sig åt hot för att stoppa jakten.
Men vilken myndighet som ska ha hand om vad, är när detta skrivs, inte klart. Vid årsskiftet blev polisen en enda stor myndighet och Säpo en egen myndighet. Tidigare fanns 21 polismyndigheter, statens kriminaltekniska laboratorium och rikspolisstyrelsen. Säpo var formellt en avdelning inom rikspolisstyrelsen men blir nu alltså en egen, självständig myndighet.

Ökar eller minskar?

– Vi samarbetar i dag med Säpo och vi har målsättningen att fortsätta göra det, säger Torstein Norman.
Fredrik Milder vid Säpo säger att det idag inte finns någon bedömning om hoten ökar eller minskar från djurrättsaktivister.
– Det är inga grupperingar som vi aktivt följer i nuläget.
Fredrik Milder menar att det främst är en uppgift för Rikskriminalpolisen.
– Vi kan dock bistå med information om vi får in intressanta uppgifter, slutar Fredrik Milder.
På europeisk nivå verkar inte aktiviteten bland de mest militanta djurrättsorganisationer särskilt hög just nu men för knappt fyra år sedan höjde Europol, i samband med en konferens i ämnet, ett varningens finger för de extrema djurrättsaktivisterna.

Trappar upp våldet

Ur Europols årsrapport för 2011:
”Att extremisterna trappar upp våldet och till exempel använder improviserade sprängladdningar och brandbomber var en källa till oro för alla konferensdeltagarna. Vid konferensen fastslogs att det fanns ett behov av ett utökat informationsutbyte för att ge medlemsstaternas myndigheter en klar bild av den pågående kriminella verksamheten och rekommendationer utfärdades.”
– Vi är oroade av den ökande våldsanvändningen av djurrättsextremister och deras tendens att samarbeta med andra extremister i samhället, sade Rob Wainwright, direktör för Europol i samband med konferensen.
Men de senaste årsrapporterna från Europol tyder på minskad aktivitet från de extrema djurrättsaktivisterna.

Primära mål

Søren Pedersen, pressansvarig vid Europol, menar att Animal rights extremism, ARE, numera är ett mycket marginellt fenomen i Europa.
– Dock är fortfarande biovetenskaplig forskning, laboratorier och läkemedelsindustrin de primära målen för de extrema aktivisterna. De länder som verkar vara mest utsatta är Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Schweiz och Frankrike. Europol stöttar EU:s medlemsländer genom att erbjuda en plattform med informationsutbyte, expertishjälp och omvärldsanalyser, berättar Søren Pedersen till Svensk Jakt.
Oron för ett ökat våld har alltså minskat de senaste åren.
Johan Svalby, vid den europeiska jägarfederationen Face, berättar att Face:s medlemsorganisationer inte aktualiserat frågan om hot mot jägare eller jaktorganisationer.

Kartlägger grupperna

– Det är inte heller så vitt jag vet en fråga där EU-institutionerna agerat politiskt. Därför har inte FACE arbetat direkt med frågan. Men i det fall våra medlemsorganisationer, inklusive Svenska Jägareförbundet, skulle önska att samordna eller diskutera frågan på europeisk nivå, så skulle vi naturligtvis ta upp den, säger Johan Svalby.
Han fortsätter:
– En fråga som FACE däremot direkt arbetat med är att kartlägga, förstå och informera om de legala djurrättsgrupperna som har som strategi att stegvis göra det svårare att hållbart nyttja djur som en resurs, bland annat inom jakten. En del av detta arbete – som sker högst informellt – består i att utbyta information och erfarenheter med andra sektorer, såsom pälsindustri, köttproduktion och husdjursuppfödare för att nämna några exempel. Vid dessa träffar har även frågan om våld och olagliga metoder från djurrättsaktivisterna kommit upp. Som jag har förstått det är pälsindustrin och läkemedelsindustrin bland de värst drabbade.
Johan Dalén är ordförande i Svensk Mink och företräder pälsdjursföretagarna. Han delar också bilden av att hoten från djurrättsaktivisterna minskat de senaste åren. Dels tror han det beror på att samhället tydligt visat att man tar hoten från dessa grupper på allvar och att hot mot exempelvis pälsdjursuppfödare är förenat med stränga straff.

Lamslog organisationen

– Polisen jobbar mer effektivt över länsgränserna, i fallet med hoten från aktivisterna i Skaraborg gjorde polisen ett fantastiskt bra arbete. Gripandet av dessa aktivister lamslog organisationen och blotta vetskapen om att polisen tar sådana här brott på allvar har en stor hämmande effekt.
Däremot är Johan Dalén bekymrad över framtiden och det faktum att olaglig djurrättsaktivism inte har en egen brottskod likt gängkriminalitet.
– Avsaknaden av brottskod försvårar polisens arbete att koppla samman olika brott i olika län med samma förövare, säger Johan Dalén.
Han menar att det är viktigt när polisen nu är en egen myndighet att det bildas en enhet som centralt kan jobba med brottslighet kopplat till djurrättsaktivism.
– Finland har ett sådant system och det har visat sig effektivt. Du behöver inte ha poliser som på heltid arbetar på enheten, däremot att man vid behov snabbt kan kalla samman enheten. Fördelen är att en sådan specialgrupp har bakgrundsfakta och koll och kan snabbt sätta igång med utredningsarbetet.

Långsiktigt arbete

Enligt de källor svensk Jakt pratat med så har djurrättsaktivisterna mer och mer gått från att ägna sig åt utåtriktade, olagliga, aktiviteter (bland annat mordbränder och hot) till att arbeta mer långsiktigt för sin sak. Då talar vi om lobbying och att få in människor som delar deras värderingar på nyckelpositioner i samhället, till exempel myndigheter som handlägger djurrelaterade frågor.
– De här organisationerna är till stora delar beroende av gåvor, arv och bidrag. De får heller inte allmänheten med sig när de ägnar sig åt grov brottslighet, säger Johan Dalén som också tror att djurrättsaktivisterna delvis slagit in på ett nytt spår.
Han nämner sedan ett exempel på hur aktivisterna jobbar i dag:
– Nyligen gick det ut ett pressmeddelande i vårat namn med ett antal falska uppgifter. Som tur var nappade inte media på det men det ställde til
l med skada på så sätt att vi fick massor med samtal både från media och myndigheter och vi tvingades också ringa runt och dementera uppgifterna i det falska pressmeddelandet.

Urkundsförfalskning

Efter en tid var det en djurrättsorganisation som tog på sig ansvaret för att ha skickat ut det fejkade pressmeddelandet.
Händelsen är polisanmäld och brottet handlar i det här fallet om urkundsförfalskning.
Gruppen som tog på sig kuppen kallar sig för djurrättsnätverket AL – Expo.
Så här skrev nätverket i ett mejl till flera av landets tidningsredaktioner: ”Anledningen till denna PR-kupp var i första hand att uppmärksamma det absurda i att hålla minkar i burar på farmer.”