– Några i vårt jaktlag kommer att hoppa av direkt, säger Ingvar Johansson i Åskilje mellan Lycksele och Storuman. Vi får se om det finns några möjligheter för oss andra att ha kvar markerna. Det finns risk att många jaktlag här omkring inte anser sig ha råd att fortsätta jaga på Sveaskogs marker och försvinner jaktlagen förlorar vi också ungdomsplatser.
I ett pressmeddelande från Sveaskog kallas prishöjningarna för ”marknadsanpassning” och ”justeringar”.
Idag är snittpriset för jakten på Sveaskogs marker i Norrbotten fyra kronor och femtio öre per hektar, i Västerbotten sex kronor. Bolaget vill öka sina intäkter till tio respektive tolv kronor per hektar, alltså en prishöjning på 100 procent.
Prishöjningarna drabbar de som i år ska teckna om sina kontrakt. I de nya avtalen ska det dock finnas olika valmöjligheter, antingen att välja mindre arealer eller också enbart älgjakt eller småviltjakt. Jaktlagen kan också
påverka sina kostnader genom att ta in fler jägare.
 
Sveaskog prisledande
Redan innan den nu aviserade prishöjningen var emellertid Sveaskog prisledande när det gäller jaktarrenden och fällavgifter på älg. Så har det alltid varit. Andra skogsbolag, som till exempel Holmen och SCA, nöjer sig med lägre avgifter och är måna om att vårda relationerna med jägarkåren och lokalbefolkningen.
I vissa inlandskommuner är dessutom Sveaskog så dominerande markägare att den som vill jaga måste göra det på bolagets marker. Några andra valmöjligheter finns inte för den jägare som vill bedriva sin hobby inom den egna kommunen.
Att i en tid av lågkonjunktur, varsel och arbetslöshet utnyttja sin ställning som dominerande markägare genom att fördubbla priserna på jakten har också retat upp jägarna i Norr- och Västerbotten. Sveaskogs agerande kritiseras dagligen på lokaltidningarnas insändarsidor.
 
Inte första gången
Det är inte heller första gången Sveaskog är i blåsväder. Senast var 1993. Då hette bolaget ännu Domänverket AB och skulle omvandla alla femåriga jakträttsavtal till ettåriga, chockhöja arrendeavgifterna och kräva in alla fällavgifter i förskott.
Det resulterade i ett jägaruppror över hela norra Sverige. Arrendeavtalen hamnade hos arrendenämnden och bolaget tvingades backa. En som var med på den tiden är Ivan Lindblom, Kvavis-träsk, som då var ordförande i Norsjö jaktvårdskrets.
– De förändringar som Sveaskog nu hotar med är väl inte fullt ut lika dramatiska men det är illa nog att man fördubblar priserna på jakten, säger han.
När priserna höjs blir det svårt att få in ungdomar och det finns kanske också äldre jägare som kan bli tvungna att sluta jaga.
– Men om jägarna bara är solidariska och inte utnyttjar tillfället att plocka marker av varandra kan vi nog hålla emot, tror jag.
Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundet Västerbotten, är också oroad av Sveaskogs planer.
– Jakten har ett värde och jakt ska inte vara gratis. Däremot ska avgifterna vara skäliga, säger Torbjörn Lövbom.
 
Vilseledande jämförelse
­I sitt pressmeddelande jämför Sveaskog priserna på jakt i olika delar av landet och det är klart att då framstår jakten i Norr- och Västerbotten som billig. Men jämförelsen är vilseledande för i sydsvenska marker finns älg, rådjur och numera även vildsvin, kanske även dovvilt och kronvilt.
På Sveaskogs marker i norra Sverige finns en gles älgstam och lite småvilt, ingenting annat.
– Ska man nödvändigtvis höja priset ska så mycket som möjligt läggas på fällavgifter. Att gå omkring med bössan i tomma skogen ska inte kosta så mycket, menar Torbjörn Lövbom.
Bernt Karlsson