I debattartikeln Inavel kan leda till superstam av varg förs ett intressant resonemang om hur linjeavel går till hos häst, men en viktig aspekt saknas i sammanhanget när det gäller vilda djur.

När det gäller tamdjur styr vi människor direkt och indirekt över de förutsättningar som har betydelse för hur det genetiska utfallet. Till exempel linjeaveln.
Utfallet av detta blir avhängigt vår ambition, men mest vår kunskap om hur helheten i detta arbete kommer att falla ut.
När vi pratar om vilda djur är vår inverkan betydligt mindre eftersom människan bara utgör en mindre del av de selektionskrafter som påverkar viltet.

Naturligt urval
Viltet påverkas i mycket större utsträckning av den naturliga selektionen, de omvärldsfaktorer som formar allt levande, i det här fallet vargen.
Glöm inte att vi pratar om två väsentligt olika förutsättningar i det här fallet.
Den ena där vi skaffat oss ett viktigt verktyg att styra förutsättningarna, att hålla en art helt under vår kontroll, hästen. Vargen lever kvar i naturen och fortsätter formas av den.
Häri ligger den avgörande skillnaden.
Debattören Norrländsk tvåbarnsmor förväntar sig en superstam av varg med extremt bra egenskaper. Det är möjligt, men knappast troligt.
Hade vi stått i evolutionens början hade jag nog kunnat se en viss möjlighet till detta, men det naturliga urval som verkat under så lång tid har gjort sitt för att till exempel vargen har de egenskaper den har.
Att vi idag skulle få en superstam av varg tror jag egentligen inte på av just det skälet. Men evolutionen rullar som bekant vidare och fortsätter forma det som påverkas av den, så det går inte att säga aldrig.

Kortlivat utskott
Även om något liknande inträffade skulle det troligen inte bli särskilt långvarigt, på grund av att ett sådant ”utskott” i evolutionen sannolikt har andra missanpassningar som gör att det inte blir en bestående egenskap.
Samtidigt finns naturligtvis möjligheten att en sådan ny egenskap ligger helt i linje med de yttre faktorer, selektionskrafter, och som är aktuella just nu. Skulle detta ske då kan debattörens funderingar bli verklighet, men jag bedömer risken för att vi ska hamna där som minimal.
Trots det, inlägget om en möjlig superstam av varg lyfter intressanta aspekter att fundera över.
Jag hoppas liksom Norrländsk tvåbarnsmor att vi inom en snar framtid ska bli kvitt vargplågan och få upp sunda förnuftet på banan igen.
Vi måste åter börja använda vårt nyttovilt för människans behov och inte kasta bort en av de bästa naturresurser vi förfogar över.

Per Grängstedt