Den 14 februari samlades en skara människor på KTH i Stockholm för att diskutera vilt- och viltförvaltningshistoria med, som det skulle visa sig, stora inslag av biologisk mångfald.

Bakgrunden kan sägas vara boken Vilt, människa, samhälle, som med Kjell Danell och Roger Bergström som huvudredaktörer gavs ut 2010. Tanken med seminariet var att undersöka möjligheten att skriva en uppföljare till sagda bok. Denna uppföljare är tänkt att belysa viltets och viltförvaltningens historia och ge förklaringar till och förståelse för varför det ser ut som det gör idag.

Förlust större än vinst
Bland de 15 föreläsarna på seminarieprogrammet fanns viltforskaren och genetikern Carl-Gustaf Thulin, SLU, som i förbigående nämnde att vargen kan orsaka större förlust än vinst avseende biologisk mångfald i de områden den finns.

Jag är tveksam till om stora rovdjur påverkar biologisk mångfald positivt i ett större perspektiv, säger Carl-Gustaf Thulin.

Orsaken till detta drastiska uttalande är betydelsen av ett högt betestryck för de rikaste ekosystemen i Sverige. De rikaste ekosystemen är irrationellt skötta gräsmarker som fram till jordbrukets mekanisering och modernisering under 1900-talet var mycket vanliga.

Gräsmarkerna minskar
Idag har gräsmarkerna, enligt växtekologen Sara Cousins, minskat med 90 procent och de som är kvar sköts alldeles för rationellt för att den biologiska mångfalden ska gynnas. Gräsmarkerna minskar fortfarande i hela landet, men speciellt i områden med varg.
Platser med hög biologisk mångfald återfinns idag framför allt punktvis spridda i ett monokulturellt landskap med granskog eller gigantiska åkrar.

Ett landskap som få andra än jägare faktiskt rör sig i och försöker förbättra. Dessa landskap har övergivits av naturvården, men vårdas och förbättras genom jägarkårens viltvårdsinsatser. Jägarna blir på detta vis oerhört viktiga för vidmakthållandet och ökningen av biologisk mångfald, berättade Sara Cousins.

Carl-Gustaf Thulin utvecklar sitt resonemang i frågan i en gästkrönika som finns att läsa här.