Angående förslaget i debattartikeln Jägareförbundet kan sköta vapenlicenser. Jag kan inte hålla med om detta då det handlar om enskilda personers integritet.

För att kunna hantera vapenlicenser måste utföraren ha tillgång till brottsregistret, och redan på det faller förslaget. En ideell organisation kan inte ha tillgång till uppgifterna i ett sådant register.
Dessutom skulle Jägareförbundet få en maktposition som inte kan tillåtas eftersom det finns fler förbund.
Svenska Jägareförbundet ska verka i sina medlemmars intresse. Hur ska man till exempel veta om en medlem i Jägarnas Riksförbund behandlas på samma sätt som de egna medlemmarna?

Ändring krävs
Vad Jägareförbundet borde göra är att kräva en effektivisering av handläggningarna. Som det är idag skickar man in ansökan till polisen i den ort man bor.
Där görs en första granskning och en uppmaning om att betala avgiften skickas till den sökande. Därefter sänds ansökan till – i vårt fall – Göteborg där en granskning genomförs.
All denna hantering tar tid och resurser som är orimliga.
En samkörning av olika register är fullt möjlig med de datasystem som finns att tillgå. Bara genom att trycka in personnummer skulle man snabbt se om personen är straffad för våldsbrott, hot, rattfylleri eller misstanke om liknande föreligger.
I de fall sökanden har har licens sedan tidigare ser man hur många jaktvapen den sökande har och på vilket sätt den förvarar sina vapen.
Dessutom borde antalet vapen som används i jakt vara sex stycken, utan särskild behovsprövning. Det skulle då också vara maxantal, oavsett behov.

Känner folket
Polisen på orten där den sökande bor har dessutom den lokala kännedomen om den sökande.
Om polisen jobbade på detta sätt skulle licensansökan för nya jägare ta som längst en vecka, och för de som redan har licens skulle den nya licensen i princip kunna gå med vändande post.
Tyvärr finns inte intresset hos polisen för att effektivisera och tyvärr ligger de ljusår efter andra organisationer vad gäller hantering av datasystem.

Tommy Olsson