Staten Namibia har tilldelats internationella jakt- och viltorganisationen CIC:s Markhor-pris för sin föredömliga viltförvaltning. Prisets namn har en speciell förklaring. Markhorfåret är en hotad art från Pakistan. Populationen har 25-dubblats på senare år tack vare ett noga reglerat uttag genom troféjakt. Intäkterna från jakten har betytt mycket för lokalbefolkningen, som insett värdet av en ökande och jaktbar stam.

Namibia är en ung demokrati som knoppades av från Sydafrika 1990. Redan när nationen bildades skapades en plattform där uthållig jakt skulle vara en naturlig del av förvaltningen av landets viltstammar.

Lokal acceptans

Idag skapar viltet många arbetstillfällen genom jakt- och upplevelseturism, liksom lokalbefolkningens jakt efter ätbart vilt. Problemen med tjuvjakt är relativt små, tack vare att man skapat en viltförvaltning som accepteras av lokalbefolkningen.

Exempelvis frodas världens största population av sällsynta svarta noshörningar i Namibia. En del av framgången bakom detta faktum stavas uthållig jakt.

I en del andra afrikanska stater har viltförvaltningen mer eller mindre spolierats. Den vanligaste orsaken är tjuvjakt, vilken ofta föranleds av ökande befolkning och fattigdom samt korruption.

Jaktförbud ger problem

Flera av länderna som drabbas hårdast av tjuvjakt har förbud mot jakt efter däggdjur. Exempelvis i Kenya, som inte tillåtit däggdjursjakt sedan 1977. Idag har både Kenya och grannlandet Tanzania större problem med tjuvjakt än någonsin tidigare.

När Markhor-priset i höstas överlämnades i samband med Konventet för biologisk mångfald i Hyderabad, Indien, närvarade Maxi Louis från Namibias sammanslutning för hushållning av naturresurser.

I Namibia har folket själva valt att säga Vi ska leva med viltet och vi ska göra det framgångsrikt, sade Maxi Lotus i tacktalet.