Sagt och gjort så började en planering om att låta tjejer komma upp till oss i Norrland för att prova på att jaga älg, skogsfågel och skogshare. Och ett gäng ifrån Norrland åka ned till Skåne och prova på fältjakt.
Det bestämdes att Norrlandstjejer skulle åka ned till allhelgonahelgen för att jaga och träffa Skåningarna. Man kollade av de billigaste färdsättet, det blev bil. Av olika anledningar så var det endast tre som nappade på erbjudandet att åka iväg. Så man packade en bil med alla grejor och började färden söderut på 135 mil. Vi körde nonstop till Torekov där vi skulle bo. Vi togs emot av ett par som vi skulle få jaga vildsvin hos samt att dom bodde i närheten av där vårat hus låg.

Torsdag morgon hade vi sovmorgon, vi skulle inte träffas förrän på eftermiddagen för kaninjakt. Så vi tog en promenad för att se på omgivningen. Familjen Martinsson ringde mitt på dagen och undrade om vi ville följa med och utfodra vid vakkojorna deras. Det ville vi. Vi åkte iväg och kollade av stället. Vi delade upp oss så att två stycken satt i en koja och de andra två skulle sitta i den andra som låg mer på en åker. Vi åkte tillbaka för att möta upp dom andra som kom från Ängelholm och skulle delta på kaninjakten. Vi hälsade på varandra och drog sedan iväg. Man förklarade vad som gällde samt hur en kaninjakt går till. Vi ställde ut oss på pass och väntade. Inte en kanin så långt ögat kunde nå, men ett får som kom hoppandes rakt emot mig på 10 meter fick jag i passet. Snacka om att känna sig som en fårskalle!!

Vi avslutade jakten och åkte tillbaka, en av hundförarna tyckte att det var beklämmande att vi inte hade upp någon kanin, dagarna före så var det fullt med vilt i enbuskarna. Men så är ju jakten. Vi åkte tillbaka och bytte bössor och gjorde matsäck för att åka ut till kojorna och vaka på gris. På plats så la vi alla grejor nära oss, minsta ljud och rörelse hade vi bestämt. Klockan gick mörkret kom. Plötsligt var det alldeles mörkt ute ,jag såg inte ett smack i min kikare, Mariann hade lite ljus fortfarande kvar. Vi hörde på radion att Monica och Lena inte haft något vilt hos sig. När vi minst anade det så hörde vi ljud ifrån skogen, nu kom dom sa vi tyst. Men med vår otur så kunde vi inte se grisarna men vi fick höra dom och det var en upplevelse bara det. Nöjda och kalla ringde vi efter Martinsson så han kunde hämta oss. På kvällen åt vi pizza och summerade dagen.

Fredag morgon skulle vi köra ned till Ängelholm för att prova skogsjakt, vi hamnade i en helt fantastisk bokskog, vilka färger. Vi blev utplacerade på pass och sedan släppte man hunden. Vi skulle skjuta rådjur, hare, kanin samt vildsvin. Efter någon timme var hundföraren framme och vi avbröt. För att impa gjorde vi en riktig norrländsk eld där vi åt lite och surrade. Hundföraren var alldeles till sig, hur skulle detta sluta inget vilt på två dagar. Men vi förklarade att det gjorde ingenting, i norr är man van att få sitta timmar, ibland dagar utan att ha sett en älg.
På eftermiddagen åkte vi till slätten. Där mötte vi upp familjen Martinsson. Vi skulle jaga rådjur, fälthare, kanin, duvor och fasantupp. Sagt och gjort vi placerades ut och väntade på drevet. Det tog inte lång stund så kom det en råget hoppandes förbi mig på 15-20 meter. Hur var det nu fick vi skjuta rådjur? Nja bättra att fria än fälla.
Detta skulle nu komma att ligga mig i fatet resten av denna resa. Vi fick ju skjuta.
När drevet vände och kom emot oss så kom det en råbock rakt mot mig och Mariann, vem skulle få chansen ? Dra på trissor han kom rakt mot mig vänta, vänta ,där tryckte jag av den ena pipan bocken tvärvände den andra pipan gick av. Bocken hoppade i mina ögon rakt ut och sprang som en raket bort ifrån oss. Rundade hela passar kedjan. Man konstaterade att jag hade bommat för långt håll. Man lär sig hela tiden.

Sedan så måste hunden ha trampat på ett harbo det sprutade nu harar över fältet. Jag sköt två stycken Bo sköt tre och Monica en. Jäklar så kul det var! Hur mycket djur kunde ett fält rymma? Man såg ingenting, pang så var det hur många som helst som låg där i gräset.
Vi avslutade på fältet och flyttade oss till en plantering där vi sett ett rådjur. Vi passade om och väntade. Plötsligt får jag se hur Mariann kryper ihop, jäklar där kommer ju rådjuret rakt på henne, väntar med spänning, men rådjuret har sett henne och vänder mot mig. Av tidigare misstag på förmiddagen tänker jag vara helt stilla och vänta, jag ska släppa den här bocken ända upp i knäet. När bocken är på 10 meter skjuter jag och jag har fått mitt första rådjur en bock med 4 taggar.
Den känslan går nästan inte att beskriva. Allt funkade perfekt kan det bli bättre!

På kvällen firades det med en god hargryta och många historier och skratt.
Lördag steg vi upp tidigt då skulle vi fortsätta ute vid Ängelholm för att jaga gås.
Vi fick veta förutsättningarna för vad som gällde. Gässen flög högt uppe denna klara, kalla morgon. Så det blev ingenting. Men vi skulle även få en fasantupp. Nu fanns det en tupp inne i planteringen, denne tupp gick rakt på Marianne och gapade, såg rätt så kul ut. Alla väntade med spänning att hon skulle lyfta bössan och skjuta, döm av förvåning, tuppen traskar fram fem meter ifrån henne lyfter sen och flyger iväg. Varför sköt hon den inte? Nu var det så att hon inte var säker på om vi fick skjuta fasan. Naturligtvis blev ju detta något att skratta åt. Mariann själv var väl inte så glad över detta. Men det bjöd hon på.

På eftermiddagen jagade vi återigen vid planteringen där vi var dagen innan. Bo fick en fälthare samt att denna dag stod lyckan på Monicas sida, samma pass som jag dagen innan var hon beredd. Det tog inte lång stund förrän det kom en liten bock trippande rakt mot henne som hon fick nedlägga med ett perfekt skott.
Vad mer kan man säga, jaktlyckan var god under våra dagar i Skåne. Tidigt på söndag morgon åkte vi hem till Lycksele med många fina minnen med i bagaget.
Men vi ska inte glömma att det handlar inte bara om jakt utan också att odla nya kontakter för framtiden för det är ju det som Jaqt står för att skapa ett socialt nätverk för tjejer som har ett likasinnat intresse nämligen skogen och jakten.
Nu längtar vi till september nästa år, då kommer Skåningarna upp till oss i norrland. Då får vi visa våran storslagna natur med dess innehåll och vara värdar för våra gäster med umgänge och jakt.

Åsa Holmgren Kontaktperson för Jaqt Lycksele.