Älgkalven var fin och välvuxen, och då inga yttre skador kunde skönjas ombesörjde jägaren Jan Ingvarsson att de inre organen sändes till SVA för analys.
Den hade legat och sparkat på vägen ett slag. Med facit i hand känns det lite märkligt att ett fästingbett kan räcka för att sänka en älg, reflekterar Jan Ingvarsson.
Fyndet i sig är dock inte anmärkningsvärt, då både fästingen och bakterien finns i hela södra Sverige. Men SVA hoppas kunna kartlägga sjukdomen och få en uppfattning om i vilken utsträckning den påverkar en älg eller ett rådjur som infekterats. SVA får in flera liknande fall per år.
Vi håller nu för andra året på med Ölandsprojektet där vi samlat in cirka 15 prover från årets jakt som ska analyseras i höst. Dessutom har vi cirka 100 prover från inre Småland och Västra Götaland, för att få referens från områden som inte ligger kustnära, berättar forskare Jonas Malmsten.
På Öland har de senaste åren misstanke väckts om att något inte står rätt till i reproduktionen hos älg, kanske orsakat av fästingburna sjukdomar. Av 30 undersökta djur förra året hade samtliga antikroppar mot anaplasma. I tre fall påvisades även bakterien.
Och i år har det fällts två kor som inte hade kalv med sig. Båda hade dock haft kalv tidigare och båda var dräktiga, men det är något lurt med reproduktionen på Öland och vi hoppas kunna finna svaret. Fyndet i Blekinge är intressant, eftersom detta också är ett fästingrikt område, säger Jonas Malmsten.
Anaplasma är en släkting till den bakterie som orsakar erlichios hos hundar. Sjukdomen botas med antibiotika.
Gunnar Nilsson