Innan vildsvinsfällan Sinkabirum godkändes av Naturvårdsverket provades fällan under en period för att se att vildsvinen inte skadades av den. När inga skador kunde påvisas typgodkändes fällan.
Därefter har Jägareförbundet flera gånger, utan framgång, försökt få Naturvårdsverket att sätta restriktioner för användning av vildsvinsfällan. Förbundet har efterfrågat större kunskap om hur vildsvin reagerar av att sitta i fällor och om djuren stressas.
I slutet av mars kallade Naturvårdsverket till stormöte. Jägareförbunden, Jordbruksverket, Polisen, Statens Veterinärmedicinska anstalt och LRF bjöds in till mötet.
Vi avser att genomföra en förstudie för fälltyper som används för levandefångst av större däggdjur. Under 1980-talet genomomfördes en mycket omfattande testverksamhet av fällor. För att få mer kunskap i ämnet behövs noggranna studier. Därför ska vi göra sådana, säger Christer Pettersson.

Vildsvins- och lodjursfällor
Dessa förstudier kommer främst att rikta sig mot vildsvins- och lodjursfällor.
Exakt vad som kommer att kontrolleras är inte klart men Svensk Jakt erfar att det rör sig om såväl observationer hur vildsvinen agerar inuti fällan, som obduktioner och mätningar av stresshormoner.
Redan hösten 2007 tog Naturvårdsverket beslut om att inte godkänna fler vildsvinsfällor förrän kunskapen i ämnet blivit större. Detta gäller fortfarande. Inga nya vildsvinsfällor kommer att typgodkännas i varje fall inte förrän förstudien är avslutad, vilket kommer att ta tid.
När det gäller lodjursfällorna vill verket främst kontrollera om fällfångade lodjur får klo- och tandskador, och i så fall i vilken omfattning.
Även det faktum att de flesta lodjur har haft träflisor i magen, om än väldigt små mängder, ska kontrolleras närmare.
Jägareförbundet välkomnar Naturvårdsverkets förstudier.
Detta är precis vad vi eftersträvat när det gäller vildsvinsfällan. Vi vill naturligtvis att djurens lidande ska vara så litet som möjligt. Därför behövs mer kunskap, säger riksjaktvårdskonsulent Hans von Essen.
Magnus Rydholm