Vargen, som bar en icke kontaktbar sändare, var nio år gammal och blind på ena ögat. Tänderna var hårt slitna. Kroppen fraktades omedelbart till SVA i Uppsala.
Enligt vad Svensk Jakt Nyheter erfar bedömde veterinärerna att vargen haft nedsatt kondition. Den ska ha varit svagt musklad och haft en del benpålagringar.
Mycket tyder också på att vargen hade en gammal skottskada.
Vargforskarna har vid flera tillfällen försökt få kontakt med sändaren. De har också försökt få till stånd en ommärkning, men misslyckats. Nu kom förklaringen till den tysta sändaren, antennen på halsbandet saknades.
Vargen vägde 48 kilo. Den var född 1998 i ett av de gamla Hagforsreviren. Den märktes år 2004, redan då som alfahane i Jangenreviret.
I Naturvårdsverkets tillståndshandling stod att man i Jangenreviret fick fälla en varg, att denna borde vara vuxen och att länsstyrelsen skulle bistå med hjälp och information.
När snön kom, och den var ganska avgörande i sammanhanget, hände allt mycket snabbt. Dygnet före lokaliserades både alfaparet och valparna i reviret, berättar en jägare som var med i skyddsjakten.
Vargarna hade gått åtskilda under en tid, men genom spårning kunde man se att de nu var på väg att återförenas. Förhoppningen var att de skulle välja att stanna något eller några dygn, för att återknyta bekantskapen med varandra inom ett mindre område.
Nu blev det inte så. Vargarna fortsatte nästan omgående att vandra vidare. De återfanns dagen efter, mer än en mil längre norrut.
Med länsstyrelsens hjälp kunde ett relativt begränsat område ringas in och tillsammans med lokala jaktledare fick jakten snabbt planeras om.
Alla inblandade ställde upp på snabba beslut och omplaceringar.
Sedan tog jakten tog slut nästan innan den hunnit börja.
I samband med omställningen visade sig alfahanen på ett av passen. Det var den första vargen som visade sig. Han föll på platsen efter välriktat skott. Sedan blåstes jakten av.
Magnus Rydholm