Jag har just läst debattartikeln Ta väl hand om jakthunden och jag är glad att ämnet tas upp. Allt för många köper en valp med bra anlag och tror att den ska göra allt själv.

När man tränar en unghund så uppstår förr eller senare ett skarpt läge. Då gäller det att kunna lita på sin hund, och heller inte glömma att även hunden ska lita på hundföraren, med bra kontakt och samarbete.
Tyvärr har jag träffat hundägare som inte är nöjda med sina hundar. I ett fall fungerade unghunden bra vid tio månaders ålder, vid första kontakterna med älg. Nästa säsong visade hunden dåligt intresse för färska spår.
Nu vet jag lite mer om dessa hundägare och vill därför utveckla vad hundföraren ska tänka på. Det som Tommy Olsson skrev var att valptiden ska utnyttjas till lek och ledarskap – det ska vara roligt att vara med på allt och detta är så viktigt.

Läs och lär
Att läsa allt du kommer över i jakttidningen om hundträning och även prata med duktiga hundförare kan göra mycket för du ska ligga före hunden i utbildningen. Du ska veta hur du ska hantera hunden i olika situationer.
Detta är svårt om man inte har det genuina intresset för hur hunden fungerar, för tajmingen med hunden i korrigeringar är A och O.
Jag ställer en öppen fråga om hur många viltslag man ska blanda in i början av jaktträningen? Jag nämnde som sagt en jaktkamrat som är besviken på två av sina hundar, men jag vet att han ena stunden släppte på älg för att sedan gå över på vildsvin. Det kom snö och där fanns färska spår efter lodjur. Hur ska då valp och sedan unghund veta vad den ska göra?
Jag är själv väldigt lugn och har inte bråttom och vill just nu att min unghund koncentrerar sig på älg. Han är intresserad av vildsvin men det tar vi senare.
Jag ser till hundindividen och det är det som är viktigt eftersom hundar är lika olika som vi människor.  En del behöver stöd i vissa lägen medan andra kräver en liten broms i sin iver. Det finns inget lättare än att förstöra en riktigt bra hund med okunskap.

Efter jakten
Att ligga på golvet efter jakten med hunden och stretcha är en optimal känsla. Vi är båda trötta och nöjda efter dagens jakt och övningen stärker samhörighet mellan hund och förare.
Det var bra att Tommy Olsson tog upp detta med stretchning för jag tror att många hundförare bara stänger in hunden och åker hem trots att hunden faktiskt anstränger sig hårt vid många jakttillfällen.
Jag har hållit på med dressyr med häst. Uppvärmning och nedvarvning är jätteviktigt för hållbarheten och mjukheten i musklerna, detsamma gäller för hundar.
Jag funderar på hur stor prestationsångest en del jägare har med sin hund i jaktlagen? Att jag tar upp detta beror på att en del har så bråttom med sin unghund. Man närmast kräver att den ska fungera perfekt från början.
Viktigast är att hundföraren går med unghunden ensam, då inte en massa jägare är inblandade och det ska skjutas. Till exempel finns risken att hunden blir lite förvirrad när den är orutinerad och tar kontakt med passkyttar mitt i såterna fast där finns vilt, som den släpper av osäkerhet för det är så mycket trevliga människor där.

Tålamod krävs
Jag själv har ett litet, bra jaktlag, som jag styr utifrån mina hundar. Om jag håller på med en unghund får jägarna ha tålamod. Det bästa med mina jaktkamrater är att de uppskattar mina hundar och också säger det.
De tycker de är lydiga och väluppfostrade och de litar på mitt omdöme när jag säger hur hunden är för dagen.
Jag tar upp detta på grund av att en del som sitter på pass tycker att man går för sakta genom såterna med löshunden. De klagar på att de fryser utan att förstå att det är hunden som arbetar och då skyndar man inte genom marken.
Då förstör man hundens förutsättningar, till exempel om den får upp en älg där föraren redan gått med sken som följd.
Jag tycker att detta hänger ihop med att man tar hand om sin hund och ger den en bra chans att utvecklas till en riktigt bra arbetskamrat. För att klara det ska man även ha riktigt bra jaktkamrater som förstår att skynda långsamt.

Yvonne Ekman
Rockhammar