När länsföreningarnas årsmöten är avslutade kommer sju föreningar att ha fått nya ordförande. Detta är en ovanligt hög siffra och motsvarar ungefär en tredjedel av alla länsordförande.
Men det rör sig inte om något missnöje med Jägareförbundet. Det är andra orsaker som gör att det blev så många på en gång.
Jag hade tänkt att avgå redan för två år sedan. Men nu är det dags, säger Leif Karlsson, ordförande i Jägareförbundet Jönköpings län.
Och han kan med all rätt dra sig tillbaka utan att ha dåligt samvete. Han har suttit i länsföreningens styrelse i 40 år, varav 25 som ordförande.
Det kommer att bli skönt, fast jag kommer att sakna många av de människor jag arbetat med.

Kämpat väl
Han har kämpat för föreningens bästa i såväl goda som svåra tider. Precis som många andra förtroendevalda har han lagt ned otaliga helger och kvällar för Jägareförbundet.
Den största förändringen för oss ute i landet är personaltätheten. När jag började var det fler personer som jobbade ute i föreningarna.
Då var ordförandeposten ett förtroendeuppdrag, idag är det lite som ett arbete. Det är så mycket som ska skötas av de förtroendevalda. Jag ser också tyvärr att fotfolket, de enskilda jägarna, kommit längre från länsföreningen, säger Leif Karlsson som har varit tongivande inom förbundet i fråga om mer personalresurser till länsföreningarna.
Han tycker det är fel att uppdraget tar så mycket tid att man nästan måste vara pensionär för att kunna klara av det.

Stora förändringar
Under hans tid som ordförande har viltstammarna förändrats, jakten likaså. När han började var småviltjakten stor. Idag ser han hur klövviltjakten dominerar. Även förvaltningen av älg-stammen ser helt annorlunda ut. På det administrativa planet har datorer och mobiltelefoner också påverkat arbetet.
Antalet frågor som länsföreningarna ska ta ställning till har nog inte ökat. Däremot har förankringsarbetet blivit bättre.
Jägareförbundets förbundsordförande Torsten Mörner är dock inte bekymrad över alla ordförandeskiften.
Förnyelse är bra och nyttigt. Det behövs alltid att det kommer in nya människor. Förbundets arbete kräver också kunskap om såväl jakt som om föreningen. Därför är det också en förlust när duktiga personer avböjer omval. Men jag tror dock inte att detta kommer att påverka oss negativt eftersom det finns många andra kloka och duktiga personer i länsföreningarnas styrelser som kan slussa in nya ordförande, säger Torsten Mörner.
Magnus Rydholm

Ordförande som avböjer omval:
Sven Lindén, Skåne, förändrad arbetssituation, ett år som ordförande.
KG Ottosson, Kalmar, trappar ned efter nio år som ordförande, jobbar kvar med mycket nationellt arbete åt Jägareförbundet.
Kent Hed, Göteborg och Bohuslän, förändrad arbetssituation, tre år som ordförande.
Sten Unnerstedt, Västmanland, sju år som ordförande, vill lämna över när det finns duktiga krafter som kan ta över.
Leif Karlsson, Jönköping, trappar ned efter 25 år.
Lars-Göran Lövgren, Stockholm, flyttar från Stockholm och tycker att föreningen är så viktig att ordföranden måste bo och vara verksam på platsen, två år som ordförande.
Kaj Gustavsson, Gotland, sex år som ordförande, vill trappa ned och engagera sig i kretsen.