År 2008 var det tre lodjur tilldelade inom vårt område, väster om E4:an Uppsala län. I god tid hade ett stort antal jaktlag i Bälingetrakten bestämt sig för att samjaga lodjur. Kontakt hade tagits med Niklas Friberg, hundförare från Orsa och han skulle ställa upp med sina plottar och laikor. Allt var klart, semesterdagarna var bokade. 1 mars närmade sig, med det fanns ingen snö, det var grönt överallt.

Ingen snö
Till påskhelgen 20 mars hade det äntligen kommit lite spårsnö. Ner från Dalarna kom Niklas Friberg, Tommy Östlund och Jimmie Mårtensson med sina hundar för att vara stand by i jaktstugan.
Inga spår hittades 20 mars men dagen efter hittade vi spår. Efter en spårning på 1,5 mil kunde äntligen de cirka 20 passkyttarna ställas ut. Lon hade då passerat genom fem jaktområden.
Hundförarna gick in på lodjurets inspår, hundarna släpptes och intensiva drevskall talade om att nu var det allvar. Efter en dags jakt var nu spänningen på topp hos passkyttarna. 2030 minuters buktande drev och sedan gick lodjuret i pass.
En av hundförarna, Mats Norlin från Börje, som tagit pass i området under drevet upplevde nog en av sina absoluta jaktliga höjdpunkter. Lodjuret kom emot honom och med hagel kunde han skjuta det på cirka 15 meters håll.

Förflyttar sig dagtid
En viktig erfarenhet är att en lodjurshanne förflyttar sig en hel del även under dagtid denna tid på året. Att lon har gått ut ur ett tidigare ringat område behöver alltså inte bero på en dålig spårning vid ringningen.
Mycket positivt var att se samarbetet mellan folk och jaktgrannar som aldrig sett varandra tidigare, nya bekantskaper, samt folk som man inte träffat på många år och så vidare.
Samarbete över jaktmarksgränserna kommer vi ha mycket nytta av i framtiden. Det gäller både rovdjursjakt och i den mer vanliga jakten.
En förutsättning för att lyckas är samverkan!
Håkan Domarhed