På landets naturbruksgymnasier drogs en lättnadens suck när Skolverket efter en intensiv debatt och många skarpa remissvar drog tillbaka sitt förslag om att avskaffa merparten av de gröna utbildningarna, bland annat den i jakt.
Men innan dess var oron stor. Så också på Ryssbygymnasiet där Svensk Jakt träffar lärare och elever för att lyssna på deras version av den turbulenta tid som nu ligger bakom dem.
Lärarna Patrik Yngvesson, Lena Athley och Henrik Gustafsson fick bakvägen höra talas om förslaget. Verkets uppseendeväckande motivering, att samhällets syn på vapen blir alltmer restriktiv och att de inte ska finnas på gymnasieskolor för att förebygga skolskjutningar, togs emot med bestörtning.
– Vi fick ingen information från Skolverket utan fick kunskap om deras förslag från andra håll. Det hela var mycket överraskande, och olyckligt. Bland annat eftersom vi befann oss mitt i antagningsprocessen inför nästa läsår, säger Patrik Yngvesson.

Tre jaktklasser
Många, både blivande elever och föräldrar, hörde av sig med frågor om vad som pågick och på skolan var man oroliga för att eleverna istället skulle söka sig till andra utbildningar.
– Vi svarade så gott vi kunde på frågorna, och skickade ut information till eleverna som sökt hit, där vi bland annat skrev att det bara var ett förslag och att inget var bestämt, säger Lena Athley.
I Ryssby finns tre jaktklasser samt en naturvetenskaplig utbildning med inriktning på jakt. I år handlar det om sammanlagt 46 elever. Skolan har riksintag och ungdomarna, som bor på internat i veckorna, kommer från hela landet.
Det kvinnliga inslaget motsvarar ungefär samma siffror som andelen jagande kvinnor, det vill säga närmare tio procent.
– Men det får gärna bli fler tjejer. Om inte annat skulle det ha en stabiliserande effekt på studieresultatet, säger Henrik Gustafsson med ett skratt.

Tar studenten i vår
En av eleverna som med en blandning av separationsångest och spänning inför framtiden tar studenten i vår är Elisabeth Ekströmer från Västervik. Hon har bestämt vad hon ska göra sedan länge. Hon ska bli vapensmed.
– Jag ska praktisera hos vapensmeden Mattias Tyreskog de sista veckorna av utbildningen, och sedan har jag en lärlingsplats i hans verkstad, berättar Elisabeth Ekströmer.
Hon beskriver Skolverkets farhågor för gymnasieelevernas vapenhantering som idiotisk, och menar att ungdomar som får lära sig jaga och hantera vapen har bättre koll än de som inte har en sådan grund att stå på.
– Jag anser att det är säkrare att gå på en skola där eleverna lär sig ta ansvar och att hantera vapen på ett riktigt sätt än där man inte gör det, säger Elisabeth Ekströmer.

” Självklart behöver vi ha vapen för att gå en jaktutbildning”
Under tiden som Elisabeth kritiserar Skolverkets förslag glider förstaårsstudenten Harley Avramidis från Klippan in i matsalen där vi sitter och pratar. Han går i väntans tider efter att nyligen ha lämnat in sina licensansökningar.
– Självklart behöver vi ha vapen för att gå en jaktutbildning, säger Harley Avramidis som har följt med på jakt sedan han var liten och som inte tvekade när det var tid att välja gymnasieutbildning.
Riktigt vad han ska göra senare i livet vet han inte nu, men att det blir något inom jakt och skog är han ganska säker på.
Vi går över till byggnaden som i källaren hyser skolans stora vapenkasun. Där beskriver och visar Elisabeth och Harley alla de moment som krävs när de ska hämta sina vapen.
Flera koder, både personliga och en klasskod, måste slås in och två dörrar måste låsas upp innan eleverna kommer in i kasunen där de har sina personliga vapenskåp. Nattetid har eleverna inte tillgång till kasunen, och om någon slår in fel kod tre gånger går larmet på larmcentralen.

Störst respekt för vapen
Och de tre lärarna är inte oroliga för att förtroendet de ger de jagande eleverna ska missbrukas.
– Jag har jobbat inom försvaret i 15 år och de värnpliktiga som kom från landet och som jagade var de som hade störst respekt för vapnen. På skolan bedömer vi eleverna under ett år innan det blir aktuellt för dem att söka licens. Håller de inte måttet, får de ingen dispens, säger Henrik Gustafsson.
Vi går ut i den värmande vårsolen igen. En skogsmaskin mullrar på avstånd. Nere vid den nybyggda och nyligen godkända vilthanteringsanläggningen äntrar Harley Avramidis en fyrhjuling för att köra ut till klassrummet som för dagen är förlagt till skogen.
Lärare och elever hoppas att hotet mot jaktutbildningarna nu ska vara undanröjt, åtminstone för ett tag.
– Vi får se hur länge det håller. Det dröjer väl inte länge innan de kommer på något nytt för att komma åt vår utbildning, säger Elisabeth Ekströmer.