Enmansutredaren konstaterar i utredningen Rovdjuren och deras förvaltning (SOU 2007:89) att rovdjursförvaltningen biologiskt sett har varit framgångsrik i Sverige och stammarna har ökat. Men rovdjurspolitiken har inte förmått att skapa stabila relationer mellan människa och rovdjur i de delar av landet där det finns många rovdjur. Den illegala jakten är ett uttryck för detta.
En långsiktigt gynnsam utveckling för stora rovdjur i landet kan endast förverkligas i samspel med medborgarna, menar Åke Pettersson.
Utredningen framhåller att den illegala jakten inte kan bekämpas genom hårdare straff. Det behövs förtroendeskapande åtgärder, och en öppen förvaltning.
Men, det finns många men. Fortfarande kvarstår de av riksdagen bestämda miniminivåerna för björn, lo och kungsörn. Och etappmålet uppgående till 20 föryngringar, motsvarande 200 vargar i Sverige, ändras inte heller.
Fast det blir mycket större inflytande för länen, som också ska samverka. De ska utforma nya förvaltningsplaner där just toleransaspekten ska få stor betydelse. Dessa regionala förvaltningsplaner ska fastställas av Naturvårdsverket, som får sin roll något ändrad.
Naturvårdsverket ska ge råd och ska samordna rovdjursförvaltningen. Och verket ska fastställa de regionala förvaltningsplanerna. Men det ska inte fatta beslut om skyddsjakt. Det ska länsstyrelserna göra.
Detta kan bli av stor betydelse, för när vargstammen nått nivån 20 föryngringar, då ska det bli ett stopp för fortsatt tillväxt under tre år, föreslår utredningen. Dit kan vargstammen nå redan detta år eller nästa. Förra året konstaterades 16 föryngringar. I år har hittills 14 föryngringar upptäckts, men eftersom snöläget inte varit så gynnsamt kan säkert ytterligare ett antal föryngringar påvisas innan spårningssäsongen är slut i februari.
Genom skyddsjakt ska då stammen hållas kvar på nivån 200 vargar.
Det betyder också att skyddsjakten kan styras till de områden där man haft det största trycket från vargstammen, men låta djuren expandera till nya områden. Det är i alla fall en förhoppning.
Utredningen för rätt långa resonemang om de fem rovdjursarternas historia, numerär och bevarandestatus, utredningen är på nära 700 sidor. Just bevarandestatusen är viktig för hur rovdjuren ska kunna förvaltas genom jakt.
Sverige kan inte förvalta de stora rovdjuren som man vill. EU har ett betydande inflytande och knyter skyddet av hotade arter till begreppet gynnsam bevarandestatus. Ett land får göra undantag från artskyddet endast om en gynnsam bevarandestatus inte hotas.
Utredningen kommer fram till att kravet på gynnsam utbredning i EU:s direktiv är uppfyllda för alla de fem rovdjursarterna. Begreppet gynnsam bevarandestatus handlar främst om populationernas storlek.
För björn och kungsörn är inte heller detta något problem. Även lodjuret har gynnsam bevarandestatus. Järven är på gränsen men vargen når inte dit. Fast om en eller två vargar per femårsperiod invandrar österifrån, och förvaltningsmålen i Sverige och Norge uppfylls i övrigt, då är även vargen nära att nå gränsen för gynnsam bevarandestatus om man använder de villkor som experterna inom olika internationella organ utarbetat.
Bertil Lundvik

Vanlig jakt ger mindre tjuvjakt
Trots höstens dramatiska konflikter mellan björn och människa vill inte utredaren beteckna björnen som ett problemdjur.
Vi har väldigt få konflikter med björn, glädjande nog, säger Åke Pettersson.

Vi har också en minskande illegal jakt på björn, särskilt i de södra områdena, men den har minskat också i de norra, fortsätter Åke Pettersson.
Att legal jakt leder till minskad illegal jakt har hävdats av många, inte minst av Jägareförbundet. Ett stöd för detta levererar utredaren.
I Norge har man på tio år skjutit 256 järvar legalt. I Sverige har man under samma tid skjutit tio djur. Ändå är utvecklingen för järvstammen mer positiv i Norge än i Sverige.
Björnjakten i höst har lett till en hel del skadskjutningar.
Därför föreslår vi att alla som ska delta i björnjakt ska ha övningsskjutit på björnfigur och ha skjutit godkänt. Jag tror att jägarorganisationerna kan utforma lämpliga prov för detta, menar Åke Pettersson.
Vargstammen är kraftigt inavlad. En kärnfråga för den framtida utvecklingen blir invandringen österifrån. Jordbruksministern har ställt sig positiv till utsättning av vargar från öst.
Men ingen i utredningen är för en sådan lösning och jag vill inte kommentera jordbruksministerns åsikt. Acceptansen blir nog bättre om vargstammen får utvecklas fritt.
Utredningen ägs av miljödepartementet. Miljöministern Andreas Carlgren (c) får ansvaret för att skriva en proposition.
Och det är tveksamt om vi får den proposition vi vill ha. Man kan anta att det blir mycket kritik från vissa organisationer, befarar Börje Waldebring, LRF:s jakthandläggare som varit en av utredningens experter.
Att han kan ha rätt visade ett mejl som inkom till en av politikerna som satt med under presskonferensen då utredningen presenterades. Där stod kort och gott: Carlgren är skeptisk.
Men det finns också relativt nöjda organisationer. WWF:s Lotta Samuelsson vill visserligen bara tala för sig själv, men hon var nöjd med de stora dragen.
Men jag vill inte att man reviderar EU-direktiven innan intentionerna i dem är implementerade, sa Lotta Samuelsson, som också kan stödja tanken på toleransnivåer så länge som de inte blir övre beståndsmål.
Bertil Lundvik

Det känns positivt

Jägarna har företrätts av Jägareförbundets rovdjursexpert Gunnar Glöersen. Han är nöjd med utredningen och ser med tillförsikt på den framtida förvaltningen av stora rovdjur.

Jag tycker att Åke Pettersson kommit fram till många bra saker och att han har lyssnat till fakta. Det känns positivt, säger Gunnar Glöersen.
Mest nöjd är Glöersen med utredarens förslag att rovdjursförvaltningen ska flyttas till regional nivå. Tanken i utredarens förslag är att länsstyrelserna tillsammans med regionala rovdjursgrupper ska få större möjlighet att påverka rovdjursförvaltningen, bland annat genom att få ta beslut om skydds- och licensjakt.
Det är något som Jägareförbundet kämpat hårt för och det känns bra att utredaren har lyssnat på oss.
Men Glöersen menar att det kanske svåraste arbetet börjar nu.
Den största utmaningen kommer nu när regering och riksdag ska fatta beslut om att decentralisera rovdjursförvaltningen. Men det vore å andra sidan anmärkningsvärt om de inte gjorde det eftersom två rovdjursutredningar och en BRÅ-rapport visar på behovet av detta. Dessutom gick regeringen till val på att de skulle göra det.
Enligt Gunnar Glöersen kan en ny rovdjursförvaltning i bästa fall träda i kraft år 2009.
Olle Olsson