Att Jägareförbundet inte skulle få gehör från regeringen för införande av jakttid på snatterand och brunand framstår efter läsning av remissvaren som föga överraskande. Alla remissvar är negativa sånär som det från Jägarnas riksförbund.
På Jägareförbundet tycker man att lika väl som man kan rekommendera att en jakttid tas bort då en art minskar, borde det gå att lägga till jakttid på arter som ökar, vilket snatterand och brunand gör enligt förbundet.
De uppgifterna ifrågasätts,  eller anses vara så osäkra, att det inte bör leda till införande av jakttid, framförde till exempel Sveriges ornitologiska förening (SOF) i sitt remissvar. Liknande synpunkter kom från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med flera. En del instanser efterlyste bättre monitoringunderlag innan beslut tas om utökad jakttid på dessa arter.

Ingen förlängning
Men att morkulljakten inte  kunde förlängas på hösten framstår som märkligare, särskilt som en lång rad remissinstanser stödde förslaget, eller inte hade något att erinra ur biologisk synpunkt.
SOF är emot förstås. SOF är emot närapå alla förslag om ut-ökad jakt på fåglar (se mer nedan).
Tunga remissinstanser som Naturvårdsverket, SLU och SVA hade inget att invända mot en förlängd möjlighet att jaga morkulla för stående fågelhund på hösten. Ändå valde regeringen att säga nej till Jägareförbundets förslag. Varför?
Vår samlade bedömning är att det vid den tiden på året är en så pass liten population kvar i landet att det inte är lämpligt med jakt då.
Det här framför Magnus Kindbom, politiskt sakkunnig hos jordbruksminister Eskil Erlandsson.
Man lyssnade alltså mest på ornitologerna vid beslutet.

Vanligaste vadarfågel
Bakom förslaget att kunna jaga morkulla också i december och januari låg ursprungligen en motion från medarbetaren på Svensk Jakt, Sten Christoffersson. Han är mycket besviken över regeringens beslut.
Morkullan är ju vår vanligaste vadarfågel, och även om antalet fåglar inte är så stort på vintern har en jakt på dessa ingen betydelse för populationen. De som stannar i landet kanske inte ens överlever vintern i alla fall. Åker man över sundet till Danmark är det tillåtet med morkulljakt vid denna tid på året, säger Sten Christoffersson.

Nej till dovviltjakt
Förslaget att förändra jakttiden på dovvilt så att kalv och hind skulle kunna jagas under brunstuppehållet fick också nej av regeringen, trots starkt stöd i remissvaren.
SLU anförde till exempel att det inte finns några biologiska motiv mot förslaget. Fast man konstaterade också att ändrad jakttid kan påverka utbredningen av dovvilt i landet.
Vår bedömning är att det inte är något generellt problem med för mycket dovvilt. Det är också få arter där vi har jakt under brunsttiden så vi tyckte det var bättre att man lokalt kunde lösa det med skyddsjakt än att införa allmän jakttid, säger Magnus Kindbom.
I Sörmland är troligen dovviltstammen som tätast i landet och där var länsstyrelsen också starkt för förslaget. Där blir det också den lösning som regeringen förespråkar, nämligen jakt på dovhind och dovkalv under brunsten i form av skyddsjakt. Det har länsstyrelsen beslutat.

Utdrag ur några remissvar

Ibland häpnar man över argumentationen i vissa av remissvaren på Jägareförbundets begäran om ändrade jakttider.
Att jakten har en försumbar inverkan på småviltets fluktuationer upp och ner är påvisat i många vetenskapliga studier. Ändå hävdar Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) motsatsen.
Möjligen gör man en medveten vinkling av sitt remissvar för att misskreditera Jägareförbundet, när man skriver: Naturskyddsföreningen delar inte SJF:s uppfattning att jakt generellt sett har en mycket liten betydelse för arters populationsutveckling.
Därom är nog SNF och Jägareförbundet helt eniga om det handlar om arter som älg och annat klövvilt. Men i Jägareförbundets förslag används argumentet bara som stöd för begäran om utökad jakttid på några fågelarter, vilket SNF verkar vilja bortse från.
Detta har dock SOF förstått, som i en kommentar till Jägareförbundets argumentation skriver: Förändringar i livsmiljöer, klimat, predation, konkurrens etcetera anses vara de faktorer som normalt påverkar arternas numerär mest. SOF anser att denna grundsyn i stora drag är riktig.
Men att SOF har svårt med all jakt på fåglar, och möjligen all jakt, framgår längre fram i remissvaret: Vi saknar respekt för alternativa synsätt på hur djurbestånd ska förvaltas och de ökade skaror människor som inte nödvändigtvis ser jakten som det självklara nyttjandet. Det är ett snävt och vilseledande synsätt att tala om att viltet är en outnyttjad jaktresurs.
Så en utökad morkulljakt vill man inte se. Man menar att antalet morkullindivider i december och januari är få. SOF delar inte uppfattningen att det går att tala om en under denna tid outnyttjad jaktlig resurs