Viltskadecenter vid SLU har i samarbete med Skandinaviska björnprojektet, Udtja skogssameby och Gällivare skogssameby i Norrbotten genomfört en studie om hur många renar som björn i området dödar. I de två samebyar där studien har genomförts står björnpredation för en betydande del av dödligheten för renkalvar under våren.

De sändarförsedda björnarna dödade 335 renkalvar och 18 vajor inom studieområdena. Det betyder att björnarna dödade i genomsnitt elva renkalvar per år.

Predationstakten för individuella björnar med sändare var 0,4 renkalvar per dag som björnen varit i studieområdet under perioden 1 maj15 juni

Resultatet av studien är att vi nu ser att björnpredationen på ren är mycket större än man tidigare trott. Den ersättning som idag utgår för björnskador på ren står inte i proportion till de faktiska skadornas omfattning i de två studerade samebyarna, säger Jens Karlsson, forskare vid Viltskadecenter, SLU, i ett pressmeddelande.

Tidig avlivning

Forskarna har också sett att av de renkalvar som dödades av björnar blev 99,7 % dödade under perioden 1 maj till 9 juni. Ju tidigare på våren avlivning av björnar sker, desto större blir effekten av jakten. Däremot kan avlivning av björnar efter 1 juni inte förväntas ha någon effekt på antalet björndödade renkalvar under aktuell kalvningssäsong, anser foskarna bakom studien.

Av de förebyggande åtgärder som forskarna studerat är områdesriktad jakt samt kalvning i hägn de förebyggande åtgärder som kan förväntas ha störst effekt. Rennäringen vill dock inte se kalvning i hägn som en varaktig lösning.

2.500 renar och 25 björnar följdes under tre år med GPS-sändare och även så kallade proximitysändare på de dräktiga vajorna.

Studiens slutsatser

I de två samebyar där studien har genomförts står björnpredation för en betydande del av dödligheten för renkalvar under våren.

Den ersättning som idag utgår för björnskador på ren står inte i proportion till de faktiska skadornas omfattning i de två studerade samebyarna.

Att ersätta de faktiska skadorna blir i områden med hög björntäthet sannolikt lika dyrt som, alternativt dyrare än, att ge bidrag till att förebygga dem.

Jakt som har till syfte att avliva enstaka så kallade problemindivider kommer i de flesta fall att ha relativt liten effekt på antalet björndödade renkalvar.

De sändarförsedda björnarna dödade i genomsnitt elva renkalvar per år.

Björnarnas predationstakt på renkalvar var i genomsnitt 0,4 kalvar per dag som björnen befann sig i området med kalvande vajor.

Av de renkalvar som dödades av björnar blev 99,7 % dödade under perioden 1 maj till 9 juni, med en tydlig topp i predationen under senare delen av maj.

Ju tidigare på våren avlivning av björnar sker, desto större blir effekten av jakten.

Avlivning av björnar efter 1 juni kan inte förväntas ha någon effekt på antalet björndödade renkalvar under aktuell kalvningssäsong.

Avlivning av björnhonor med äldre ungar har större effekt på antalet björndödade renkalvar under aktuell kalvningssäsong än avlivning av andra kategorier av björnar.

Områdesriktad jakt kan ha effekt under aktuell kalvningssäsong, men andelen kalvar som sparas från björnpredation motsvaras av den andel med vilken björnarna i kalvningsområdet minskas.

Kalvning i hägn är den förebyggande åtgärd som direkt och under en övergångsperiod kan förväntas ha störst effekt. Rennäringen vill dock inte se kalvning i hägn som en varaktig lösning på lång sikt.