Vuxna tungmaskar sätter sig i näshålan på rävar, hundar och katter, och kan leva där i upp till 15 månader. Infektion till en så kallad mellanvärd sker när äggen sprids genom hundens nossekret eller avföring. Framför allt idisslare blir mellanvärdar men de flesta varmblodiga djur kan drabbas, också människa. Äggen kläcks till larver ute i vävnaden. Parasitcykeln kan fullbordas om en hund, katt eller räv kommer åt att äta rått slaktavfall med larver i.

En människa som infektererats av ägg får sällan besvär. Däremot händer det i länder med en tradition av att äta råa inälvor eller kött som inte är genomstekt, att människor får i sig larver som sedan orsakar besvär under sin vandring i människokroppen. Symtom kan då uppträda i svalget med bl a svullnad och domningar. De vuxna maskarna kan även sätta sig i näshålan på människa. Parasiten är inte livshotande, men obehaglig.
En släkting till tungmasken, Linguatula arctica, finns i Sverige, men den har endast ren som värddjur och kan alltså inte smitta till människa.