Förra året började inventeringarna med hjälp av Jägareförbundets personal, förtroendevalda och vissa andra frivilliga i Värmland.
I år ska vi inventera på Gotland, i Värmland och i Västernorrland, berättar Jonas Kindberg, ansvarig för viltinventeringarna på Jägareförbundet.
Tanken är att man ska få en bild av viltstammarnas upp- och nedgångar över hela landet när detta kommit igång på allvar. I första hand räknas spillning efter klövvilt, plus hare och skogsfågel, men i princip kan all spillning som man kan urskilja räknas.

Inventering i provrutor
Inventeringarna sker inom provrutor på 100 kvadratmeter. Rutorna räknas så samman i vad forskarna kallar för trakter. En trakt är en kvadratkilometer.
Till skillnad mot de flesta andra spillningsinventeringar, som sker i skogsmark, sker den här även delvis på fält och åkrar.
Men hur vet man hur mycket vilt av en viss art som finns om man hittar18 harpluttar?
Ja, det vet vi inte. Men det är inte så det är tänkt heller, utan resultatet ska bli ett index som skvallrar om upp- och nergångar i en viltstam, förklarar Jonas Kindberg.
Men vi kan också komplettera med DNA-analys för att särskilja antalet individer som lämnat sin spillning. Det är faktiskt relativt billigt om det är sådana enkla DNA-anlyser man vill ha gjorda.

Andra inventeringar
En finess med dessa inventeringar är att också annan forskning sker inom samma provrutor, till exempel av växtforskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Vart femte år kan andra forskare komma att göra andra räkningar i just dessa områden. Också så kallad integrerad viltövervakning kan ske i dessa rutor. Det är ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket, förklarar Jonas Kindberg.
Några resultat är förstås ännu alldeles för tidigt att prata om. Än så länge handlar det mer om metodutveckling och försöksverksamhet.
Bertil Lundvik