Naturvårdsverket drog igång sin utredning efter att ha fått ett uppdrag från regeringen. Syftet med utredningen var att göra en översyn av vildsvinsförvaltningen och vid behov lämna förslag till åtgärder som gagnar en långsiktigt hållbar vildsvinsförvaltning, som det hette i direktivet.
Men det är ökande viltolyckor i trafiken och kostsamma skador för jordbruket som har varit den utlösande faktorn till att utredningen kom till stånd.
När Naturvårdsverket redovisar sin syn på vildsvinsförvaltningen försöker verket balansera jägarnas och lantbrukarnas ofta vitt skilda åsikter om vildsvin.
Naturvårdsverket vill ha ett mycket högt jakttryck på yngre hondjur för att bromsa upp tillväxttakten. Och detta ska med fördel ske i förvaltningsområden för vildsvin. Tanken bakom detta är att markägare och jägare ska komma överens om hur stora vildsvinsstammar de ska ha.
Genom att organisera vildsvinsjakten över större områden tror verket också att jakten ska kunna bli effektivare.
Planerad åtling och utfodring ska ske på platser som ligger på behörigt avstånd från odlingsmark.
Jourgrupper som snabbt ska kunna rycka ut när vildsvin orsakar skador i odlingar nämns också som ett exempel på åtgärder som ska minska skador i odlingslandskapet. Naturvårdsverket anser att organiserad samverkan mellan berörda intressenter är viktigaste målet för att balansera vildsvinsstammen.
När det gäller vildsvinsjakt anser Naturvårdsverket att tryck- och stöthundsjakter inte har visat sig effektiva när det gäller att reducera vildsvinsstammarna. I stället vill verket se utökade möjligheter för jakt vid åtlar.
Eftersom vildsvinen är nattaktiva vill myndigheten göra det möjligt att få tillstånd för fast belysning året runt vid åtelplatser. Detta skulle leda till säkrare skott och högre etik, menar myndigheten. Men belysning ska främst finnas i områden med täta vildsvinspopulationer.
Naturvårdsverket har heller inget emot att tillåta så kallade ljusförstärkare, om dessa används i anslutning till grödor som ska skyddas.
Den 28-sidiga rapporten tar även upp hundanvändningen. Naturvårdsverket ser ett problem i att det inte finns några bra provmetoder för att testa hundars lämplighet för vildsvinsjakt.
Verket menar att många hundar är för heta och att detta ibland leder till att hundar skadas, samt att vildsvin får bitskador.
Svenska Kennelklubben bör därför få i uppdrag att utforma ett hundprov, menar Naturvårdsverket.
Jägareförbundet ville i sitt remissvar minska tiden för löshundsjakt för att öka etiken. Verket anser inte att de skäl som Jägareförbundet anförde är tillräckliga.
Myndigheten vill också att kunskaperna om vildsvinsjakt ska öka. Därför vill verket ge Jägareförbundet huvudmannaskap i ett tvåårigt projekt som ska sprida information om hur effektiv vildsvinsjakt ska bedrivas. Projektet ska också utvärdera jaktmetoder samt göra en analys av djurskyddsfrågorna.
Magnus Rydholm

Reglerna kring utfodring skärps
Naturvårdsverket föreslår att reglerna kring utfodring och åtling får vildsvin skärps.

Idag finns inga entydiga regler kring hur man får utfodra vildsvin. När Naturvårdsverket föreslår åtgärder för att minska trafik- och odlingsskador orsakade av vildsvin vill myndigheten också ha bättre styrning på hur mycket foder som läggs ut och var åtelplatser anläggs.
Som ett sätt att minska utfodringen föreslår myndigheten att endast oförädlade produkter som baljväxter, majs, frukt, grönsaker och rotfrukter samt hö och ensilage, ska användas.
Och för att ytterligare minska kontroverser mellan jägare och lantbrukare vill Naturvårdsverket att foderspridare inte ska placeras närmare främmande jordbruksmark eller angränsande jaktområde än 200 meter, om inte överenskommelse med berörda parter har träffats i avsikt att samordna avskjutning och vildsvinsförvaltning. Regelrätta åtelplatser med mekanisk spridningsanordning som är i drift året runt bör inte arrangeras tätare än en spridare per 50 hektar, tycker verket.
Fodermängden i form av ärtor, spannmål eller majs föreslås inte vara större än cirka tvåtre kilo per dygn.
Verket tycker också att en åtelplats under vinterhalvåret kan ha upp till 500 kilo rotfrukter eller motsvarande, eftersom åtelplatsen också besöks av dovvilt och rådjur.
Handspridning av ungefär samma mängder spannmål eller motsvarande vid anordnade skjutplatser bör inte regleras alls ner till en markstorlek på tio hektar. Utfodring på marker som är mindre än tio hektar kan stå i strid med gällande jaktlagstiftning.
Foderplatser, utfodringsställe där jakt inte genomförs, bör inte ligga närmare främmande jordbruksmark än 500 meter om inte överenskommelse träffats mellan berörda parter.
Utfodringsplatser på marker som överstiger 500 hektar får ha större fodermängder för utfodring.
Magnus Rydholm